Fyra år senare: vart tog hoppet vägen?

Se New York Times grafik över vilka chanser de båda presidentkandidaterna har för att vinna.

Var det ens samma Obama som byggde sin valkampanj på slagord som hopp och Yes we can, som målade upp visioner om en kärnvapenfri värld i Prag och som räckte ut handen till muslimvärlden i Kairo, som inledde en hätsk kampanj mot den sannolika motkandidaten Mitt Romney redan innan denne ens säkrat segern i republikanernas primärval?

Den här gången har Obama koncentrerat sig på att peka ut Romney som en blodsugande kapitalist och konstruera hotbilder av hur denne skulle belöna sina förmögna fränder och driva landet mot ruinens brant. 

Obama har inte lyckats fullfölja många av de löften han gav inför presidentvalet 2008: arbetslösheten är fortfarande betydligt högre än då, statsskulden har inte minskat utan tvärtom ökat, budgetunderskottet har minskat men är ändå enormt, Washington är precis lika polariserat som förut om inte mer, Afghanistan och Irak har inte stabiliserats, relationerna till Ryssland har svalnat betänkligt, Iran fortsätter förädla uran, det ökända fånglägret i Guantánamo Bay har inte stängts och protestvågen i september visar med all önskvärd tydlighet att muslimvärlden inte precis omhuldar Amerika.

Sjukvårdsreformen och allmän sjukvårdsförsäkring var Obamas största triumf, men om Romney blir vald och republikanerna kontrollerar kongressen finns det risk att en stor del av lagändringarna återtas. Obamas mandat kan bli en parentes i historien och hans arv ouppfyllda löften.

Mitt Romney har inte varit sämre än Obama, utan har sorglöst beskyllt presidenten för att ha förvärrat recessionen och fått den federala budgeten att svälla orimligt. I sammanhanget är det lätt förglömt att grunderna till lågkonjunkturen och det ohållbart stora budgetunderskottet lades under den förre republikanske presidenten George W Bushs tid.

Romney har inte heller kunnat framföra några realistiska vallöften eller planer för att sanera ekonomin, utan hans kampanj grundar sig främst på att svartmåla Obama. Närmast har Romney skapat en uppfattning av att han ger orimliga löften för att tillfredsställa republikanernas högerflygel – tror han ens själv på att det federala underskottet kan minskas utan en enda skattehöjning?

Under de sista veckorna inför valdagen har Romney dock fjäskat för de moderata väljarna genom att framföra mjukare ståndpunkter om bland annat beskattning, sjukvård, invandring och abort. Det är genomtänkt så till vida att han behöver mittväljarnas röster, men inte genomtänkt med tanke på att han redan har ett seglivat och inte helt oförtjänt rykte som en notorisk vindflöjel.

Att vända kappan efter vinden ser inte ut att räcka för att ge Romney segern i de vågmästarstater som avgör presidentvalet. Romney tar hem potten i Florida, men enligt enkäterna vinner Obama i Ohio och de övriga vågmästarstaterna.

Obama har haft flyt på slutrakan. Han tog en seger på poäng i den sista tv-debatten och fick beröm för hur han hanterade orkanen Sandy. Enligt statistikern Nate Silver som analyserar presidentvalet för New York Times har Obamas chanser att vinna ökat från 73 procent innan Sandy slog till till 86 procent i dagens läge.

Fyra år till för att infria sina löften, med andra ord. Ofta kan en president driva en mer beslutsam linje under sin andra mandatperiod, då han inte behöver bekymra sig för omval.