Stark egen tv-kanal viktig

Medieutbudet på svenska i Finland måste vara ännu mer omfattande för att skapa en kritisk massa som kan göra sig gällande i bruset av det finska och det angloamerikanska. Här förefaller tv-tittandet vara centralt.

Det svenska medieutbudet i Finland har under en följd av decennier utvecklats positivt. Vi har i dag en stark tidningspress, två radiokanaler och helafton i tv på svenska. Detta som var något av en dröm på 70-talet är nu verklighet. Finlandssvenska medier erbjuder ett omfattande utbud även på webben, och merparten av Sveriges webbutbud finns tillgängligt för den som bara vill. Men räcker det?

Det har visat sig att tv-användningen smittar av sig på annat mediebruk. En jämförelse av hur unga följer medier i fyra minoritetssamhällen (Österbotten, södra Finland, Sydtyrolen och Transsylvanien) ger oroväckande signaler. Unga svenskar i södra Finland hittar inte fram till det svenskspråkiga utbudet på webben, medan unga som talar minoritetsspråk i alla de andra flerspråkiga regionerna gör det.

Skillnaden uppstår där tv-utbudet är svagt och inte når de unga. Då tycks de tappa kontakten med språkkulturen på ett sätt som avspeglar sig på hur de använder de nya medierna.  Skillnaden mellan Österbotten, med sitt omfattande utbud från Sverige, och södra Finland med ett traditionellt mycket svagare utbud är slående.

En omfattande enkät gjordes år 2010 av forskningsprojektet Tvåspråkighet, identitet och medier (BIM), finansierat av Finlands Akademi. I undersökningen deltog 1122 finskspråkiga och 703 svenskspråkiga. Vi frågade på vilket språk publiken önskade läsa tidning, lyssna på radio och se på television. Vi jämförde sedan detta med hur de faktiskt använde medierna (resultaten redovisas i detalj i en artikel skriven av Laszlo Vincze och Tom Moring som senare detta år publiceras av förlaget Multilingual Matters).

Det visade sig, föga överraskande, att den finskspråkiga publiken höll mera fast vid sitt modersmål än den svenska. Vi kunde också se att språkberoendet i båda språkgrupperna är störst i fråga om tidningsläsning och minst i fråga om television, men båda språkgrupperna föredrog klart att få följa även television på det egna språket.

Det som vi upplevde som mest intressant var att skillnaderna mellan önskat språkbruk och faktiskt språkbruk bland de svenskspråkiga var störst i fråga om tv-bruket. Finlandssvenskarna skulle önska se mycket mera svensk tv än de ser, medan skillnaden mellan det önskade bruket och det verkliga bruket var klart mindre i fråga om radio och tidning. Detta tyder på att finlandssvenskarna upplever ett underskott på televisionsutbud på det egna språket. Motsvarande skillnader inom den finska språkgruppen var obetydliga.

BIM-projektets kartläggning av medieanvändningen bland svenskspråkiga och finskspråkiga ger några ytterligare tankeställare med tanke på svenskans framtid i Finland. Vi talar ofta om finlandssvenskarna som en krympande minoritet som nu når knappt över 5 procent. Men slår vi ihop andelen svensk- och tvåspråkiga blir andelen närmare 10 procent av befolkningen. Dessa människor rör sig obehindrat över språkgränsen och lever allt oftare i tvåspråkiga miljöer. Det är viktigt att öppna ett så stort och rikt svenskt medieutbud för hela denna grupp att detta utbud kan göra sig gällande i konkurrensen med det finska.
FST-kanalen har här en central betydelse.

Erfarenheterna från Österbotten visar att tillgången till tv-utbudet från Sverige inte i första hand konkurrerar med det svenska utbudet i Finland, utan med det finska underhållningsutbudet. Mera medieimport från Sverige hotar alltså inte i första hand de finlandssvenska mediernas ställning, tvärtom tycks all slags mediekonsumtion på svenska öka där det svenskspråkiga tv-utbudet är starkt.

Televisionen är också ett viktigt fönster utåt för den finlandssvenska språkgruppen. En hel uppsjö av undersökningar visar att den finskspråkiga publiken uppskattar att det finns ett svenskt medieutbud och att många även använder det. Undersökningarna har delvis gjorts av Rundradion, men bekräftas av en undersökning gjord av Magma år 2008 och av den undersökning som två år senare utfördes inom BIM-projektet.

Rundradions undersökningar visar att FST5 efter digitaliseringen når fler finska tittare än någonsin tidigare, trots att enskilda topprogram på de tidigare blandkanalerna har fått mindre publik. Att enskilda program når allt snävare publiker är en allmän trend i dagens Finland. Med ett ökande antal kanaler splittras publiken, största delen av alla program som sänds i dag har mindre än 50000 tittare. 

Magmas undersökning (1012 respondenter) visar att fyra av fem finskspråkiga upplever att det är bra att det finns ett svenskt radio- och televisionsutbud i Finland. Närmare hälften av de finskspråkiga sade även att de gärna ser svenska program på tv, och att de gärna följer program på FST5.

BIM-projektets enkät visade att bara 14 procent av de finskspråkiga anser att det svenska medieutbudet i Finland är onödigt, medan över hälften tycker att det är viktigt och 14 procent aktivt använder svenska medier. Även i ljuset av denna undersökning är televisionen det centrala mediet. Av de finskspråkiga som över huvud taget följer svenska medier uppgav mellan 6 och 8 procent att de lika gärna läser tidning, lyssnar på radio eller använder webben på svenska och finska. Andelen var dubbelt så stor då vi frågade om televisionstittandet: 15 procent ser lika gärna svenska och finska tv-program.

Tv:n är alltså oöverträffad som port till andra kulturer, som den brygga över vilken kulturer kan mötas och bli tillgängliga för varandra. Var femte finskspråkig följer radioprogram på svenska, medan närmare hälften enligt såväl Magmas som vår undersökning följer svenskspråkiga televisionsprogram. Andelen finskspråkiga som regelbundet (4-7 gånger i veckan) läser en svensk tidning är försvinnande liten.

Intressant nog är det FST5 som gäller bland de finskspråkiga. Bland dem förefaller intresset för Sveriges televisionskanaler inte att vara så stort.
Med tanke på de diskussioner som i dag förs om olika lösningar för finlandssvenskt tv-utbud i framtiden blir slutsatsen rätt klar. Det är viktigt att det finns en stark svensk televisionskanal i Finland. Den har visat sig nå inte bara finlandssvenskarna utan en bredare finländsk publik, även över språkgränsen. Med tanke på den allt mer tvåspråkiga publiken i Finland skulle det vara viktigt att i tillägg få så fri tillgång som möjligt även till Sveriges televisionskanaler.

Ärendet brådskar. Unga människor i södra Finland formar i dag sina medievanor i en miljö som inte stöder deras svenska identitet. Deras bruk av webben formas därefter. Detta leder till en – med tanke på finlandssvenskans framtid – ond cirkel. Den negativa utvecklingen i framför allt södra Finland borde brytas nu.

Tom Moring
Professor i journalistik