Politiker hellre lamm än lejon?

När Timo Soini nu uppmanas ta avstånd från skräniga xenofober minns få att blivande statsminister Jyrki Katainen långt före valet deklarerade att han är redo att marschera mot rasism.

Många finländare har upprörts över att en del utnyttjar hockeyguldet för att föra fram sina nationalistiska och rasistiska värderingar. För sexton år sedan var firandet annorlunda och oroade paralleller dras till Sannfinländarnas skrällseger i valet.
Det som segerrusiga vita finskspråkiga finländare hävt ur sig är helt i samklang med förklenande omdömen om människor från andra kulturer som många i Sannfinländarnas 39-hövdade riksdagsgrupp gett.

Oron är alltså befogad. Guldfesten visar att om riksdagsledamöter öppet kan vädra sina unkna fördomar upplevs det som okej att göra det överallt.

Nu ropas det efter någon med tillräcklig pondus som kunde säga att det inte är okej. Tv-kolumnisten Timo Harakka anser att denna någon bör vara Sannfinländarnas ordförande Timo Soini. Detta efter att han fått otaliga bevis för att de som är annorlunda nu har skäl att vara rädda. Så tog till exempel mamman till en pojke som kallat en annan för en ”fet neger som borde dö” sin telning i försvar med att vi bör acceptera att valresultatet innebär att vi lever i ett utlänningsfientligt klimat. Harakka ser Soini som den enda som kan rätta till det monumentala missförståndet: valresultatet innebär ingalunda att man fått rätt att angripa andra som har ”fel” hudfärg eller språk.

Guldlagets kapten Mikko Koivu tog i Fyrans tv-nyheter snabbt avstånd från de rasistiska övertrampen. Vi lär ändå få vänta på att Soini använder sin effektiva retorik så som Harakka önskar: till att försvara de försvarslösa.

Soini har ju inte heller tidigare offentligt tagit avstånd från xenofobiska uttalanden av partiets politiker. Han iklär sig martyrrollen. Varför tvingas han svara för vad ”alla möjliga propellerhattar” häver ur sig? Och snabbt skyndar sig journalister och politikerkolleger att påpeka att Soini är en rejäl karl och minsann inte rasist.

Vi vet. Soini är inte rasist. Säkert också en rejäl karl. Det är ändå inte alls det som är poängen.

Vi vet. Soini är inte rasist. Säkert också en rejäl karl. Det är ändå inte alls det som är poängen.

Poängen är att utan Jussi Halla-aho, Teuvo Hakkarainen och deras gelikar skulle Sannfinländarnas riksdagsgrupp inte vara tredje störst. Soini har tackat och tagit emot xenofobiska röster, för utan dem skulle han inte vara den mäktiga man han är i dag.

Soinis taktik är genomtänkt. Han slog ifrån sig när han uppmanades säga stopp när det först uppdagades att Sannfinländare ägnade sig åt renodlad rasism på Facebook. Han vägrade också skriva på appellen mot rasism som SFP:s Stefan Wallin tog initiativ till 2009. Han hänvisade till att han skrev på en motsvarande 1998, men tyckte man skulle sluta tjata om detaljer när han uppmanades berätta vad appellen förpliktar till.

”Detaljerna” var att ”ta avstånd från alla rasistiska och främlingsfientliga uttalanden som partiets kandidater eventuellt kommer med”. Soinis gräns gick då vid om någon döms i rätten. Jussi Halla-aho har dömts för brott mot trosfrid men det var inget hinder för hans kandidatur 2011.

När annars så vältaliga Soini på förekommen anledning tiger, vem ska då säga ifrån?

Wallin fick inspiration till appellen av en intervju med Matti Vanhanen (C) i Hbl 14.1.2009.

I den konstaterade dåvarande statsministern följande:

– Statsministern har en mycket viktig roll som opinionsledare. I Finland brukar ministrarna inte marschera på gatorna men jag ställer mer än gärna upp på en medborgartillställning mot rasism, om någon ordnar en sådan.

Vanhanen ansåg att partierna med jämna mellanrum borde berätta var de står även om ingen förändring skett.

– Väljarna ska inte få en illusion av att man kan vara utlänningsfientlig genom att rösta på till exempel Sannfinländarna. Varje parti måste se till att man inte ses som en kanal för rasistiska åsikter, tyckte Vanhanen för drygt två år sedan.

Ingen nappade på dåvarande statsministerns erbjudande att delta i en antirasistisk demonstration. Medborgarorganisationer som Hbl kontaktade verkade förvånade över Vanhanens utspel och avfärdade det hela med att det inte passar in i den finländska kulturen.

Reaktionerna var liknande när finansminister Jyrki Katainen (Saml) i Hbl 22.3.2010 uttryckte sin oro över de allt hårdare attityderna. Det var efter att Astrid Thors (SFP), Matti Vanhanen och han själv mordhotats.

Hbl undrade då om det skulle vara läge att gå ut och demonstrera mot främlingsfientlighet.

– Det passar mig alldeles utmärkt. Det handlar om människovärdet och ett större värde än det finns inte, så jag går väldigt gärna ut och marscherar mot rasism, deklarerade blivande statsminister Katainen för drygt ett år sedan.

Nu kräver justitieminister Tuija Brax (Gröna) det som Matti Vanhanen sade sig vara redo att göra 2009 och Jyrki Katainen 2010. I Helsingin Sanomat (14.5) säger hon att den nya statsministern måste träda fram och fördöma rasismen.

– I Sverige och Tyskland går de politiska ledarna ut på gatan för att försvara dem som hotas, konstaterar Brax.

Bra att justitieministern märkt det här, även om kravet på att statsministern nu ska sätta ner foten förefaller något yrvaket. Före valet fanns all tid i världen för ministrarna att bete sig som politiska ledare.

En ledare tar själv tag i saken och konstaterar inte att någon annan borde ta initiativet. I samhällen som väntar på att någon annan ska lösa problemen blir problemen i allmänhet seglivade.

Kanske Tuija Brax hinner delge Jyrki Katainen sin insikt under förhandlingarna på Ständerhuset. Resten är upp till honom. Även om bara en bråkdel av de 100 000 finländare som deltog i firandet av hockeyguldet skulle möta upp och marschera mot rasism finns det inga hinder för Timo Soini att delta. Han är ju inte rasist.

Då skulle det kanske på nytt kännas tryggare i spårvagnen för dem som ser annorlunda ut eller talar svenska.