Tennisen kan inte blunda för problemen
Fotbollen, friidrotten, tennisen. Skandalerna har duggat tätt det senaste året. Samtidigt har toppidrottens trovärdighet undergrävts en hel del.
Det är förståeligt att idrottsförbunden vill undvika skandaler och dåligt rykte, men det blir bara värre när man försöker sopa problemen under mattan.
Det är redan nio år sedan tennisvärlden skakades av skandalmatchen i Sopot, då spelbolagen rapporterade om att ett antal ryska och italienska spelkonton satsade oproportionerligt stora summor på att världens fjärde bästa tennisspelare Nikolaj Davydenko skulle förlora mot 87:e rankade Martin Vassallo Argüello.
Argüello vann genom walkover, då Davydenko förklarade att han inte kunde slutföra matchen på grund av skador. Men spelbolaget Betfair beslöt att ogiltigförklara alla vad och larmade proffstennisförbundet ATP, som inledde en stor undersökning.
Efter att en av de ryska vadhållarna hotat med våld torkade utredningen ihop och ATP förklarade att det inte fanns tillräckligt med bevis för att sanktionera spelarna. Inte ens det att Arguello sms:at en syndikatchef i Italien 82 gånger ansågs vara tillräckligt komprometterande.
Sedan dess har tennisens egna integritetsenhet som utreder fuskmatcher uppenbarligen fått flera anmälningar om ett drygt dussin toppspelare, som om och om igen varit inblandade och förlorat i matcher med avvikande vadslagningsmönster. Men ingen av de sexton misstänkta topp 50-spelarna har blivit sanktionerade. Samtidigt har dock tretton spelare som aldrig ens varit bland de 200 bästa i världen bestraffats.
Risken för läggmatcher är förstås störst i små turneringar, där prispengarna är små. Novak Djokovic med sina 50 miljoner dollar i årsinkomster riskerar knappast sin karriär för småslantar. Men enligt de nya uppgifterna som BBC och Buzzfeed News presenterar har också grand slam-vinnare varit insyltade i troligtvis uppgjorda matcher.
Det ser inte bra ut. Tennischeferna gör bäst i att sluta förneka problemen och ta itu med korruptionen.