Mama Merkel mot orerande Orban

Helgens diskussioner kan bli heta, även om inga beslut ska fattas. Tyskland och Sverige kommer att trycka på för att bindande kvoter för minst 100 000 flyktingar ska antas och har motvilligt fått med sig Frankrike. Men de andra stora – Storbritannien och Spanien – är tillsammans med öst motvilliga. I Finlands regering går splittringen mellan Sannfinländare och resten.

Och FN:s flyktingorgan UNHCR ökar på trycket. EU:s medlemsstater måste godkänna ett bindande "massbosättningsprogram" för 200 000 flyktingar, säger FN:s flyktingkommissarie António Guterres.

Greklandskrisens spottkopp Angela Merkel har under de senaste veckorna av flyktingkrisen tagit rollen som hela kontinentens moraliska samvete, Mama Merkel får hon heta ibland. Gång på gång har hon talat om de humanitära principerna som ligger som grund till hela unionsbygget.

– Om Europa misslyckas i fråga om flyktingarna, om det här sambandet till de universella mänskliga rättigheterna kapas, så är det här inte det Europa vi önskade oss, har hon sagt och tillagt att Europa som en helhet måste vara med.

EU har ingen gemensam flykting- eller migrationspolitik, utan det är den nationella lagstiftningen som gäller – vilket innebär att unionens reaktioner blir tungrodda och splittrade.

Omkring 800 000 asylsökande väntas till Tyskland i år – men ändå är det Merkel som går i bräschen för att unionen ska skapa ett bindande kvotsystem för att avlasta de EU-länder till vars stränder och gränser syrierna, eritreanerna, irakierna och de andra kommer.

Också Sverige och Serbien har öppnat gränser och dörrar för de flyende.

Ungerns demagogiska Viktor Orban är – inte överraskande – den som hårdast motsätter sig Merkels öppna armar. Bygget av ett taggtrådsstängsel längs gränsen till Serbien är bara början. Den 15 september träder nya lagar i kraft som ger hårdare straff för den som tar sig över stängslet. Då ska också nya transitzoner för flyktingarna tas i bruk, bestämde det ungerska parlamentet i går.

Orban har de senaste dagarna gjort sitt bästa för att plocka poäng hos Europas främlingsfientliga kretsar. I förrgår drog han på rädslan för muslimer och i går sade han till den ungerska radion att européerna riskerar att bli en minoritet på sin egen kontinent.

– Verkligheten är att Europa hotas av ett massivt inflöde av människor, kanske tiotals miljoner som kan komma. Nu är det hundratusentals, men nästa år blir det miljoner och det finns inget slut på det här. Plötsligt ser vi att vi är i minoritet på vår egen kontinent.

Storbritanniens David Cameron tvingades i går vika sig för trycket från sina egna partikamrater, från kyrkor, välgörenhetsorganisationer och hundratusentals britter som undertecknat petitioner och deltagit i aktioner på sociala medier. För dem räckte det inte med de cirka 270 kvotflyktingar landet tagit emot från Syrien. Han meddelade att några tusen kvotflyktingar får komma till Storbritannien från lägren kring det krigshärjade landet.

Cameron har hittills hårt argumenterat för att kvoter bara leder till att allt fler söker sig till Europa och att flyktingarna ska hjälpas på plats. Det har Storbritannien i och för sig också gjort genom att sända över 1,2 miljarder euro i bistånd till lägren.

Faktum är ändå – som Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski skrev förra helgen – att EU i fjol tog emot en flykting per tusen invånare. I år har 350 000 människor sökt skydd i unionens medlemsländer. Det är mycket, men utspritt på en befolkning på 500 miljoner. Som en jämförelse har Libanon med 4,47 miljoner invånare har tagit emot 1,15 miljoner flyktingar.

Human Rights Watchs direktör Kenneth Roth skriver om "Flyktingkrisen som inte är", om hur han ur ett amerikanskt perspektiv har svårt att förstå hur Europas ledare kollektivt kan svepas iväg av apokalyptisk retorik om de enorma proportionerna på krisen, när det ändå handlar om någon promille av folkmängden.

Kanske krisen ändå mest handlar om medlemsländernas inrikespolitik och identitetsuppfattning än om att mängden av människor som söker trygghet faktiskt är så massiv.