"Ska det där kallas antibiotika?"

En gång fick jag en häftig urinvägsinfektion i S:t Petersburg. Vi ringde sjukhuset, en ambulans skickades ut och jag fick antibiotikaspruta. När infektionen inte gick över sände de ut en ny ambulans. Jag lades omedelbart in på sjukhuset.

Den ryska läkaren frågade vad jag hade ätit för mediciner. Jag visade henne Trimopan som hade skrivits ut åt mig i Finland några dagar tidigare. Hon fnös.

– Ska det där kallas antibiotika? Infektionen kunde ha gått upp i njurarna på grund av detta! Ni kunde ha blivit steril!

Jag placerades i antibiotikadropp och firade nyår ensam i min sjukhussäng, i sällskap med Brändövägen 8 av Henrik Tikkanen. Raketerna small. Det var inte så pjåkigt.

Nej, jag tror inte att man kan bli steril av urinvägsinfektioner. Den ryska läkaren ville troligen skrämma mig eftersom hon ansåg att jag inte hade tagit saken på tillräckligt stort allvar. Ibland föreställer jag mig med viss tillfredsställelse ett möte mellan henne och den finländska läkare som hade sagt åt mig att jag inte skulle klaga över ett "vanligt kvinnobesvär".

För ryska läkare existerar ingenting sådant som att tiga och lida. Det ska skrivas ut alla tänkbara mediciner. Invärtes och utvärtes, vanliga mediciner, naturmediciner, örtteer. Baksidan av detta är att antibiotika skrivs ut alltför ofta. (För övrigt behöver man inget recept, antibiotika går att köpa receptfritt i vilket apotek som helst). Sannolikt skriver läkare dessutom ofta ut mediciner som gör patienten varken till eller från.

Det sistnämnda kanske inte gör så mycket. Om patienten känner sig bättre när hen sippar på sitt tistelte så varför inte?

I Ryssland har man fortfarande en mycket mer institutionaliserad syn på vården. Gravida kvinnor tas in för "förvaring", ibland i månader, om minsta problem uppkommer. Ambulans kallas in i situationer där en finländsk larmcentral hade uppmanat patienten att ta en värktablett.

När jag talade om för mina ryska vänner att Kirurgen i Helsingfors skickade mig hem samma dag som jag hade titthålsopererats för gallsten var de fullkomligt chockade. I Ryssland hade jag hållits kvar för observation i flera dagar, oavsett om det hade behövts eller inte.

Med andra ord är det förståeligt att ryska regeringen försöker reformera hälso- och sjukvården. Problemet är att när man ska reformera ett korrumperat system så leder det till en massa nya möjligheter att tjäna pengar för korrupta chefer. Samtidigt är hierarkin inom ryska sjukhus ännu starkare än i Finland och många chefsläkare fokuserade på att dölja problemen i stället för att lyfta fram dem.

Det största problemet i dag är i varje fall att statskassan sinar. Nu börjar ryska sjukhus också få svårt att importera ny utrustning på grund av sanktionerna. Sannolikt går reformerna sakta men säkert i stå.