Trafiken är ett kollektiv

Problemet är att det inte finns några marginaler för det oväntade.

Häromdagen ledde en trafikolycka en bra bit längre västerut att trafiken i båda filerna stannade upp redan lite före Malm i morgonrusningen. En timme och några kilometer senare hade jag nått fram till första möjliga utfart som ledde dit jag var på väg, men under den timmen hade jag många tillfällen att idka praktiska studier i trafikpsykologi.

Aggressiva filbyten till den kö som för stunden verkade vara aningen snabbare, och lika plötsliga byten tillbaka till den ursprungliga när det ändå inte var så, verkade vara den mest allmänna sysselsättningen. En bilist gav upp i sista sekunden, ställde sig på tvären och trängde sig över den fyllda ytterfilen till den ramp ner mot centrum som han nästan redan passerat. Alla avkörningsfiler packades fulla av opportunistiska förare som vann några billängder på att sedan klämma sig tillbaka in i kön i sista minuten. Andra körde tätt efter framförvarande bil för att ingen från rampen skulle få plats framför just dem.

Det här är en attitydfråga, och i kryphastigheter sker ju egentligen inga allvarliga olyckor. Värre är det att samma egocentricitet följer med ut på raka landsvägen.

På riksnivå har trafikpolisen noterat en minskning av grova brott mot trafiksäkerheten, men i de södra regionerna fortsätter allt som förr. I Västnyland, just nu det svartaste fåret, fick 22 bil- och motorcykelförare körkortet tillfälligt indraget under förra veckoslutet. Det är en rekordsiffra, i vanliga fall är det någon enstaka fartdåre som fastnar i nätet under ett veckoslut.

Det här hände alltså inte i en organiserad razzia, utan i samband med normal trafikövervakning. På motorvägen till Åbo klockades en bil för 209 km/h på 120-sträckan i höjd med Lojo. På en 60-sträcka i Pusula kom en förare upp i 125 innan han stoppades.

Enligt Trafikskyddets undersökningar kör vi i snitt mot rött ljus ungefär var sjunde gång som trafikljusen växlar. Här är det också den höga hastigheten som spökar. Den skapar situationer där vi inte hinner reagera på att ljuset håller på att växla. Panikaccelerationer i stället för inbromsningar i sista stund när ljuset slår om till gult kan leda till helt onödiga olyckor.

Så länge vi inte förstår att trafiken är en kollektiv handling där vårt eget agerande påverkar många andra kommer det knappast att ske någon radikal förändring.