Tillbaka till skrivbordet
Det tog 25 dagar. 175 arbetstimmar. Jag befinner mig i solskenet på en fotbollsplan i Botbyhöjden tillsammans med den assisterande fotbollsdomaren Tonja Paavola, nyligen hemkommen från VM i Kanada. För mig handlar det inte bara om en intressant intervju. Det är första gången jag lämnat redaktionen på hela sommaren.
I den kommande antologin Mediernas Kulturhistoria II återfinns den läsvärda artikeln "Redaktionella skrivbordsprodukter 1900 & 2000" av Johan Jarlbrink, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet. Genom att kartlägga journalistens arbetsredskap driver Jarlbrink tesen att det finns en koppling mellan arbetsmetod och övergripande ideal när det gäller synen på journalistisk objektivitet och nyhetsvärdering.
I slutet av 1800-talet producerades journalistiken främst bakom skrivbordet. I stället för att vara ute i världen och samla information strömmade materialet in till redaktionen i form av insändare och annonser. Från sitt upphöjda skrivbord blickade redaktören ut över en samling journalister som med sax i den ena handen och klisterburken i den andra pusslade ihop morgondagens tidning. Det innebar en nyhetsvärdering baserad på att endast de medborgare som hade de rätta språkkunskaperna var välkomna att bidra till nyhetsflödet. Många journalister var pappersdyrkande ämbetsmän som lovsjöng det tryckta ordets överlägsenhet över det muntligt överförda.
När 1900-talet gjorde entré noterar Jarlbrink att det stegvis skedde en attitydförändring. Nu skulle journalisten inte längre gömma sig bakom sitt skrivbord, utan för att få reda på vad det är som egentligen hände ute i världen måste hen själv befinna sig mitt i hetluften. Den fysiska närvaron i texterna – känslor, dofter och smaker – blev en allt viktigare ingrediens när journalisten skulle registrera verkligheten.
Jarlbrinks sista nedslag äger rum när digitaliseringen slår igenom vid millennieskiftet. Sakta men säkert börjar nyheter från hela världen bli tillgängliga för journalisten via endast några bekväma klick med datormusen. Pressmeddelanden, kattvideor och pushnotiser flödar in i inkorgen i en stadig ström. I digitaliseringens kölvatten, och i vissa fall som följd av mediehusens jakt på större vinstmarginal, drabbas medierna samtidigt av ekonomiska nedskärningar som gör det dyrare att ha journalisterna ute på fältet. Detta i kombination med ett ökat arbetstempo har enligt Jarlbrink resulterat i att journalistyrket håller på att återgå till ett arbete som görs vid skrivbordet. Klipp och klistra har ersatts av copy och paste.
Den tekniska utvecklingen visar inga tecken på att bromsas upp, och inom en snar framtid tros datorerna klara av att sköta en allt större del av det journalistiska rutinarbetet. Frågan är om det kommer att kunna möjliggöra en ny våg av närvarande journalister ute på fältet, eller om journalisterna kommer att fortsätta luta sig tillbaka och observera världen från sina skrivbord?