En seger för den sega diplomatin

Kärnavtalet med Iran är ett stort steg framåt, men landets hela farliga politik i Mellanöstern borde stå under större kontroll.

Sex stora länders avtal med Iran om övervakningen av Irans kärnenergiprogram står och faller på att landet menar allvar med att inte under några omständigheter försöka utveckla kärnvapen. Inte heller för en kommande regim som eventuellt är mindre utåtriktad än den nuvarande får en sådan baktanke finnas kvar.

För det internationella kärnenergiorganet IAEA blir det en krävande uppgift att minutiöst inspektera alla tänkbara anläggningar och få exakta svar på vad Iran hittills gjort med alla sina kärnenergiresurser. Optimismen att det ska gå vägen är stor.

Avtalet är en seger för en tålmodig internationell diplomati och det bästa svaret på ett kärnvapenhot i Mellanöstern. Den starkt kritiska israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu tänker sig kanske att en utbombning av kärnanläggningarna i Iran skulle vara en bättre lösning. Men det skapar bara nya säkerhetshot utan att ge garantier om att kunskapen att producera kärnvapen är utplånad.

Också de republikaner som i kongressen i USA motsätter sig avtalet måste förklara vad som är ett bättre alternativ.

För det iranska folket är det en stor lättnad att småningom bli av med sanktionerna. Tillträdet till frusna tillgångar och världsmarknaden för olja ger ett veritabelt ekonomiskt uppsving.

Också de förändrade säkerhetshoten har bidragit till Irans vilja att bli av med sitt gissel och USA:s bemödande att göra upp med sin forna fiende. Teheran och Washington har ett intresse av att samarbeta i kampen mot Islamiska staten.

Ingen behöver dock tro att Iran är på väg att bli vän med Israel eller sluta med stödet till Hizbollah och Hamas, rebeller i Jemen, Bashar al-Assad i Syrien, eller shiamuslimerna i det sekteristiska våldet i Irak. Risken finns att Iran spenderar sina ökade tillgångar på upprustning, kanske med Ryssland som villig leverantör.

Lika mycket som det behövs kontroll av vad Iran gör med sin kärnenergi behövs kontroll av landets farliga politik för att ha inflytande i hela Mellanösternregionen. Det är inte bara kärnvapnen utan också de konventionella vapnen som borde hindras från att spridas.