"Kärlek vid första ögonkastet"
Förfall och fukt, gluggar till fönster och ett smått dystert intryck. Men när Ben Lindström och hustrun Freja Rudels tog i land kändes allt rätt. Nu har paret renoverat och reparerat, och både lyckats bevara den ursprungliga atmosfären och skapa ett hus som är deras.
Längst inne i den långa Skepparviken på Ängesön i skärgården mellan Hitis i söder och Dragsfjärd i norr och i skydd från vind och vågor byggde professorn i historia, Jarl Gallén ett sommarhus. Ett lågt hus som smyger sig längs strandklippan och som förstorades i åtminstone tre skeden. Exakt när huset är byggt vet de nuvarande ägarna Ben Lindström och Freja Rudels inte men tidigt 1960-tal är en kvalificerad gissning.
– Huset står ett par, tre meter från vattenbrynet. I dag skulle vi aldrig få bygglov så nära stranden. Att riva och bygga helt nytt någonstans högt uppe på landbacken var följaktligen inte ett alternativ, säger Ben Lindström. För ett sommarhus är läget unikt, och på terrassen är känslan som att sitta på ett båtdäck.
Paret som bor i Västanfjärd med barnen Mimer, 5 år och Juni 3 år, hade tittat på olika sommarhus under en längre tid.
– Mest var det Ben som sökte efter ett sommarställe, men när vi steg i land här i viken föll liksom alla bitar på plats och allt kändes precis rätt, säger Freja Rudels och får medhåll av maken:
– Det var kärlek vid första ögonkastet.
Och då var byggnaden inte i särskilt gott skick. Det mossiga tegeltaket hade lagts direkt på ett ännu äldre tak i filt och delar av huset hade isolerats med mineralull som låg på marken och därmed orsakade fuktskador. Fönstergluggarna släppte knappt in ljus och innertaket var lågt.
Men i stället för att se förestående jobb och stök såg paret husets underbara placering vid vatten, den rofyllda tomten i skydd för alla stormar och med sol hela dagen lång, och som bonus en rejäl rökbastu praktiskt taget ovanpå vatten. En bastu som visserligen också kommer att kräva en massa arbete innan den är funktionsduglig.
Vid det laget hade sommarstället redan varit till salu i flera år. Familjen funderade inte länge och lade bud. Säljaren, en arvinge till Jarl Gallén, sålde byggnaderna jämte tomten på 3,6 hektar.
– Det var hösten 2013 och nu är huset renoverat och nästa projekt är rökbastun. På området finns mera byggrätt, men vi har inte planer på att uppföra nytt i det här skedet. Men i framtiden har Mimer och Juni möjlighet att bygga eget.
Ben Lindström är en händig karl och mycket av rivningsarbetet har han gjort själv tillsammans med kompisar som ställt upp på talko. Men till exempel är det nya taket –både ute och inne – lagt av proffs, liksom brädfodringen inomhus.
– Man kan göra en hel del själv, men det finns jobb som yrkesmänniskor ska utföra.
Han uppskattar att man har förnyat en tredjedel av huset. Mest synligt är bytet av fönster, från gluggar till franska fönster som både öppnar vyn över den glittrande böljan och låter ljuset flöda in. Innertaket har fått höjd och når nocken och så har paret målat väggar och tak i vitt medan golvet har fått en ljus nyans av grått. Intrycket är rymd och luft, samtidigt som ytan är snäppet under 70 kvadratmeter.
I princip är huset ett öppet avlångt rum där man har skilt åt kök, vardagsrum och sovrum genom avsatser. De små men tydliga nivåskillnaderna är från Galléns tid. Lindström och Rudels har inte gjort om upplägget. El fanns och som värmekälla fungerar nu en varmluftspump.
Och så har paret sparat det mesta av allt det udda och personliga lösöre som ingick i köpet, som en stilig byrå, ett gediget gammalt skrivbord, en serie läckra bekväma korgstolar, en klassiskt formad, fungerande radioapparat och rara sjökort och bilder som Gallén haft på väggarna. Kvar står också den ursprungliga vedspisen, i sig ett dekorativt element som dessutom fungerar.
Lägg sedan till nytt från Ikea, några stort mönstrade färgstarka tyger på matbordet och som inramning till sovrummet, och så framstår helheten som en skön och trivsam mix av nytt och gammalt.
– Nytt är också att vi bygger ett litet duschrum. Kan vara nog så skönt fast vi ska renovera bastun, säger Ben Lindström och ger hustrun en blick.
– Nå ja, kanske. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle ha det som i mitt sommarparadis i barndomen. Det låg ute på en liten holme, var väldigt primitivt, utan el och vi hade med oss vatten i dunkar, men Ben ville ha det skapligt, säger hon och kan ändå inte låta bli att hålla med om att det är skönt med ett visst mått av bekvämlighet.