Tidskrifternas evolution

Svårigheterna med att finansiera den journalistik man vill göra är ett vanligt bekymmer bland dagens massmedier, men utanför dagstidningsvärlden är konsekvenserna av den digitala ekonomin ofta rätt annorlunda.

Det märks i synnerhet om man vänder blicken mot (kultur)tidskrifterna och deras evolution.

Svenskfinlands tidskriftsfauna är som bekant stor, och olika tidskrifter har valt att gå framtiden till mötes på olika sätt. Den största trenden (eller egentligen icke-trenden) är att anmärkningsvärt få har valt den till synes enkla vägen att flytta utgivningen online.

Det är förmodligen helt rätt. För även om enskilda artiklar kan få stor spridning på internet är det lätt hänt att den digitala tidskriften bara blir ytterligare en blogg. Det går liksom inte att ändra på det faktum att tidskriftens kännetecken, styrka och mening har varit sammanhanget, urvalet, fokuseringen. Därför är pappret med alla sina begränsningar fortfarande en sorts ankare för de flesta tidskrifter, en påtaglig och nödvändig manifestation av existensen.

Som papperspublikationer uppvisar de sen minst sagt stor variation.

Då vissa tidskrifter verkar trivas med att vara konservativa som trycksaker betraktade, är andra väldigt avantgardistiska – vad som är mer subversivt kan diskuteras. Till den förra gruppen hör i alla fall anrika, textbaserade publikationer som Finsk tidskift (grundad 1876) och Nya Argus (grundad 1907). I en jubileumstext för något år sedan konstaterade huvudredaktör Trygge Söderlingstolt att Nya Argus bara genomgått en enda layoutreform, 1948: "Det tycker vi är en lämplig takt."

För Argus del är självförtroendet inte omotiverat. Men för andra tidskrifter har ett uppdaterat utseende eller koncept också kunnat innebära förnyelse i de mest positiva termer man kan tänka sig. Ett bra exempel är tidskriften med det föga sprittande namnet Vetenskapsmagasinet Meddelanden från Åbo Akademi, som ännu 2013 såg ut som en korsning mellan en instruktionsbok och en FPA-broschyr.

I dag finns en liten air av informationsbroschyr kvar – i viss mån är det ju det som är uppdraget – men numera kommunicerar MfÅA både till innehåll och utseende vetenskapsjournalistikens nyfikenhet. Populariseringen av vad företrädelsevis ÅA-forskare sysslar med är ofta mycket lyckad. Jag kunde nämna flera mycket läsvärda helheter, men om jag bara får välja ett exempel vore det temanumret om pedofili från februari 2014: en briljant presentation av pågående forskning om ett känsligt, komplicerat och mytologiserat tema. (Artiklarna går lätt att hitta på nätet).

En annan tidskrift i medvind är feministiska Astra, som härom året också fick nytt utseende och bytte namn från Astra Nova. En snygg layout och ett intelligent innehåll i spektret forskning-aktivism-politik-konst gjorde att Astra utsågs till årets kvalitetstidskrift 2015 av paraplyorganisation Kultti så sent som i maj i år.

Men Astra är också en publikation som varit väldigt skicklig på att kompensera små ekonomiska muskler med ett intensivt engagemang runt tidskriften. Bättre än de flesta andra har Astra grävt efter och hittat guld av det sociala slag som torde göra andra publicister gröna av avund.