En lycklig familj. Tränargurun Alberto Salazars adepter Galen Rupp (t.v.) och Mo Farah (t.h.) har tagit löpbanorna med storm. Foto: Afp - Lehtikuva

Ingen rök utan eld

Som ekonomireporter lärde jag mig att se upp för wow-faktorn. Om ett företag ger dig en gåva som får dig att utbrista wow borde du lämna den tillbaka. Annars är din professionella integritet hotad. En nyckelring är ok.

Tyvärr är det lite samma inom idrottsvärlden. Det interna larmet går varje gång som någon står för en så fantastisk och förbluffande prestation att man inte tror sina ögon.

Om det är för bra för att vara sant är det förmodligen inte sant. Det låter kanske cyniskt, men i toppidrottens kalla värld är det realism.

Mo Farah är en strålande idrottsman och en ytterst sympatisk människa. Friidrotten i all synnerhet törstar efter karismatiska stjärnor som han.

Dubbla guld i EM 2010, OS 2012, VM 2013 och EM 2014. Lasse Virén kan slänga sig i väggen. Och vilken stil: världen har aldrig skådat en sådan 400 meters spurt. Wow.

Nu framkommer nya uppgifter som kastar en mörk skugga över Farahs prestationer. Han har missat två dopningstester 2010 och 2011. Det betyder inte att han dopat sig. Men det luktar rök.

År 2011 öppnade Farah inte dörren när antidopningsmyndigheterna ringde på i hans bostad i London. Enligt honom själv hörde han inte dörrklockan. Inte, fastän antidopningsfunktionären ringde på och knackade på i en timmes tid, så som reglementet påbjuder.

Tre missade dopningstester innebär en automatisk avstängning. Men bara att avsiktligt undvika ett enda test kan i princip ge en fyra års avstängning. Brittiska antidopningsbyrån valde dock att se mellan fingrarna. Det är förståeligt lite svårt att bevisa att Farah låg och tryckte under soffan.

Det har enorm betydelse när en idrottare blir dopningstestad. Små doser av EPO försvinner från blodet inom loppet av åtta timmar. Farah kan betyga sin oskuld hur mycket han vill, men särdeles snyggt är det här inte.

Allt började med att BBC:s dokumentärserie Panorama avslöjade att Farahs tränare Alberto Salazar erbjudit dopningspreparat till sin andre adept, amerikanen Galen Rupp. Rupp som med en galen spurt tog silver på milen efter Farah i London. En vithyad löpare som gjorde ett sensationellt lopp och slog alla afrikanerna. Wow.

Jag har många gånger undrat om inte friidrotten döljer en dopningsbomb. Inte minst för att många stora friidrottsnationer har helt löjligt slöa antidopningsmyndigheter. Tänk Kenya, Ryssland och Jamaica.

Samtidigt är det en fara med att vara alltför misstrogen. Galen Rupp och Mo Farah kan vara helt oskyldiga. Men misstankarna har redan svärtat deras anseende.

– Jag har aldrig tagit prestationshöjande preparat och kommer aldrig att göra det. Under min karriär har jag gått igenom hundratals dopningstest och alla har varit negativa, skriver Mo Farah på Facebook.