EU vill bli av med plastpåsarna
EU bannlyser mataffärernas plastpåsar och genomskinliga fruktpåsar. Användningen ska minska med 80 procent på fem år, kräver EU-parlamentet. HBL är på plats då parlamentet håller sin sista session före valet.
- En EU-medborgare använder i genomsnitt 200 plastpåsar per år.
- Sammanlagt konsumeras cirka 100 miljarder plastpåsar i EU varje år.
- Nio av tio plastpåsar används endast en gång innan de slängs.
- Det kan ta hundratals år innan en plastpåse försvinner i naturen. Plastpåsar och -flaskor bildar stora flottar som flyter omkring i världens hav.
Lika stor som Antarktis eller dubbelt så stor som USA – uppskattningarna varierar. Stor är den i varje fall, sopvirveln som flyter omkring i Stilla havet och till största delen består av plast. Också Atlanten har sin egen plastflotte.
I EU används en miljon plastpåsar på fem minuter. Många av dem hamnar i havet.
I går röstade EU-parlamentet med en stor majoritet för att begränsa användningen av tunna plastpåsar i EU. Det blir inget förbud, men medlemsländerna måste minska användningen med hälften till 2017 och med 80 procent till 2019. Det är upp till medlemsländerna att välja om de vill förbjuda plastpåsarna eller införa avgifter eller andra regler som begränsar användningen.
– Plastpåsarna är det största sopproblemet i EU. Men det är också det lättaste att göra något åt, säger den danska EU-parlamentarikern Margrete Auken (Socialistisk folkeparti/Gröna) som var föredragande i frågan.
Påsen måste kosta
Parlamentet beslutade också att mataffärerna ska tvingas ta betalt för plastpåsarna. Det görs ju redan i Finland, som tillsammans med de andra nordiska länderna är bäst i EU när det kommer till plastpåsarna. Vi är också bra på att utnyttja dem som soppåsar.
I östra Europa delas påsarna ofta ut gratis och återvinns inte.
Från början ville Auken att också klädaffärerna skulle tvingas ta en avgift för plastpåsar.
– En del av deras marknadsföring är att få kunderna att gå omkring med en plastpåse med företagets logga på.
Kravet togs bort från förslaget när Auken märkte att det inte skulle gå igenom. Annars har parlamentet tydligt skärpt kommissionens förslag, som inte förespråkade bindande minskningsmål på EU-nivå.
Direktivet gäller plastpåsar som är tunnare än 50 tusendelars millimeter. Där ingår de genomskinliga påsarna som används för att väga frukt i, men också alla vanliga plastpåsar som konsumenterna packar sina varor i hos K- eller S-kedjan.
De flesta finländska EU-parlamentarikerna välkomnar beslutet. Sirpa Pietikäinen (Saml) skulle gärna ha sett ett krav på ännu tjockare påsar.
– Bakom lagen ligger plastsoppan. Från haven förflyttas plasten till näringskedjan, och gissa vem som äter de där fiskarna? Senast nu måste vi sluta orsaka problemet.
Partikollegan Eija-Riitta Korhola håller med om problemet, men är tveksam till gränsen på tjocklek.
– Många inom branschen har sagt till mig att de nu tvingas ta fram tjockare plastpåsar, när de tidigare har satsat på tunna och hållbara påsar.
Man kan inte heller avfärda alla plastpåsar som miljöbovar. En slitstark plastpåse som återanvänds några gånger är miljövänligare än en tyg- eller papperskasse, enligt svenska Naturvårdsverket.
Intensiv lobbning
Plastpåsen är också ett skolexempel på beslutsfattande på EU-nivå, alltså det som de 13 finländska EU-parlamentariker som väljs i slutet av maj ska syssla med.
Förslaget kommer från EU-kommissionen, och direktivet formas av både ledamöterna i EU-parlamentet och medlemsländernas ministrar. I EU-parlamentet finns ingen gruppdisciplin, och ledamöterna måste ha åtminstone så mycket koll på alla tusentals frågor att de vet hur de röstar.
Huvudansvaret för varje lagförslag läggs på en föredragande, i detta fall danska Margrete Auken. Hon ska ta fram ett förslag som parlamentets majoritet kan acceptera.
Auken berättar att hon i början av uppdraget använde två dagar enbart till att träffa lobbare.
Man kunde tro att miljöorganisationerna vill förbjuda plastpåsar och industrin vill slippa reglering, men så enkelt är det inte.
– Den progressiva industrin önskar skarpare krav för att de ska kunna göra sina investeringar. Men de är i minoritet mot den gammaldags industrin, säger Auken.
Näringslivet har överlägset mest pengar att lägga på lobbning, men Auken hävdar att pengar inte garanterar inflytande.
– Har de bra argument är det också bra för oss.