Skuldsatta lider mest av en deflation
Ordet deflation sprider rädsla och osäkerhet. Varför? Vid deflation blir det svårare att styra den ekonomiska utvecklingen och att betala av på skulderna.
I Europa pågår ett munhuggande om euroområdet har drabbats av deflation eller inte. Politiker i Tyskland anser att euroområdet inte är inne i en deflationistisk utveckling. Men tyskarna är rätt ensamma i sin åsikt.
– Rädslan för deflation är absolut befogad. Det att Tyskland tänker annorlunda avspeglar landets egna nationella intressen, säger forskningschef Markku Kotilainen på Näringslivets forskningsinstitut Etla.
- En deflation är motsatsen till en inflation, och uppstår när priserna under en längre period sjunkit på hela marknaden. Konsekvensen av en deflation är ofta att folks konsumtion minskar, eftersom konsumenterna har en förväntning om att priserna kommer att fortsätta sjunka och att de kan spara ytterligare pengar genom att vänta med sina inköp.
- Oförutsedd deflation gynnar dem som spar pengar, då dessa blir mer värda, relativt vad man trodde det skulle bli om det inte blev deflation. Omvänt skadar det dem som lånat pengar.
- Deflation kan skapa arbetslöshet, om priset på arbete inte kan gå ner, eftersom en lägre prisnivå gör att det relativa priset på arbete stiger.
Källor: e-conomic, eurokampus.
Enligt Kotilainen är det en tolkningsfråga vad man kallar deflation. Det som har hänt och händer i länder som Spanien, Grekland och Portugal kan kallas deflation, men det kan också gå under begreppet anpassningsprocess.
Han är redo att slå fast att de här tre länderna har varit och fortfarande är i en deflationsspiral. Priserna och lönerna har sjunkit. Arbetslösheten är mycket hög. Den ekonomiska tillväxten är eller har helt nyligen varit på minus.
– Det typiska för deflation är att ekonomin går på tomgång. De flesta tänker att det är bättre att skjuta upp konsumtion och investeringar eftersom priserna på varorna sjunker. Det här för sin del kan skapa onda spiraler med allt högre deflation.
Skuldsatta och arbetslösa
Markku Kotilainen anser att en deflation drabbar hårdast alla dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Här vill han främst peka på de unga åldersgrupperna. Mycket hög arbetslöshet brukar gå hand i hand med deflation.
Enligt chefsekonom Tiina Helenius på Handelsbanken lider skuldsatta hushåll och företag mest av en deflationistisk utveckling.
– Om inflationen är till exempel tre procent reagerar lönerna oftast med att de också höjs något. Det uppstår en kapplöpning mellan inflationen och lönerna. Det betyder att lånen betalas tillbaka i lite snabbare takt. Under deflation är utvecklingen tvärtom, säger Helenius.
Då ordet deflation nämns tas ofta Japans ekonomi upp som exempel. Japan har haft deflation under drygt två decennier från 1990 till början av 2013.
Tiina Helenius säger att det är intressant att analysera vad som hände i Japan under deflationen. Japans arbetsmarknad skiljer sig väsentligt från EU:s. Den japanska arbetslösheten har alltid varit mycket låg. Under deflationsåren överskred arbetslöshetsnivån aldrig 5,5 procent. Men den ekonomiska tillväxten var mycket anemisk, i medeltal steg bnp med 1,1 procent under perioden 1990 till 2012. Levnadsstandarden steg knappast alls.
Ingen styrränta längre
På Finlands Banks och Sveriges Riksbanks webbsidor kan vem som helst läsa teorierna bakom hur centralbanker styr den ekonomiska utvecklingen via penningpolitiska åtgärder. Finlands Bank har en så pompös rubrik som: Penningpolitik– ett stabilitetsankare. Styrräntan är det viktigaste styrinstrumentet. Enligt ekonomiska teorier påverkar räntenivåerna den ekonomiska aktiviteten och inflationsnivåerna.
Om ekonomin går på höga varv och inflationen skjuter i höjden höjer centralbanken styrräntan. En högre ränta dämpar i allmänhet den ekonomiska aktiviteten och tvärtom.
Men enligt Tiina Helenius förlorar penningpolitiken sin styrkraft om räntan närmar sig noll och den ekonomiska aktiviteten, och inflationen, inte tar fart. Många bedömare anser att euroområdet är i den här situationen nu. Allt flera röster höjs för att påverka Europeiska centralbanken att gräva djupare i sin verktygslåda.
Både Helenius och Kotilainen anser att ECB blir tvunget att lätta på penningpolitiken. Det första steget är eventuellt att införa negativa inlåningsräntor. Det betyder att bankerna tvingas betala för att deponera sina överskottspengar i ECB. Centralbanken vill att bankerna sätter pengarna i rullning i stället för att hålla dem liggande i centralbanken.
Röster har också höjts för att Europeiska centralbanken ska lansera stödprogram, likt de kvantitativa lättnader som USA, Storbritannien och Japan sysslar med.
– Det pågår just nu en intensiv diskussion om hur ECB kunde göra det här. Enligt nuvarande regler får banken inte köpa direkta lån av medlemsländerna, säger Tiina Helenius.