Rusning efter laglig alkohol
Den 5 april 1932, klockan 10 öppnade 58 spritbutiker runtom i landet sina dörrar efter en förbudstid som varat i nästan 13 år. Köerna var långa genast på morgonen, trots att den 5 april var en helt vanlig tisdag, och på sina håll behövdes till och med polis för att dirigera folkmassorna.
På det stora hela gick köandet ändå städat till och Hufvudstadsbladets utsända reporter noterar glad brådska, trängsel och förvirring bland Alkos kunder.
Senare på natten sade också ordningspolisen att "ordningen stördes icke på något sätt" ––– "Fortsätter det på detta sätt blir det en skillnad som på natt och dag mot förhållandet under tiden för förbudet, framhöll dejourhavanden å polisstationen i Hermanstad.
Till kl. 1 senaste natt hade till polisstationen vid Mariegatan inställts 8 druckna män, till stationen vid Bangatan 12 män, till stationen vid Sanduddsgatan 20 män, till stationen i Berghäll 11 män och 1 kvinna, till stationen i Hermanstad 4 män och till Tölöstationen 1 man."
Under förbudstiden hade utbudet av smuggelsprit varit så stort att de som nu var tvungna att köa till Alko skämtade om att betjäningen var betydligt snabbare förr.
Lagen som förbjöd all alkoholförsäljning hade alltså inte slagit väl ut. Under de år som förbudslagen var i kraft hade konsumtionen av alkohol snarare ökat än minskat. Dessutom förde förbudet med sig en rad problem, som ökad brottslighet, minskade skatteintäkter, ökade utgifter för en dyr övervakning av förbudet och därtill minskad respekt för lagen i allmänhet.
Redan 1907 hade lantdagen antagit en lag om totalförbud mot rusdrycker, men den gången stoppade den ryske kejsaren nykterhetsvännerna. Efter att Finland blev självständigt återkom tanken och förbudslagen trädde i kraft i juni 1919. Det tog inte länge innan spriten flödade ymnigare än någonsin och smugglarligorna – där finlandssvenska kustbor var väl företrädda – gjorde sig goda förtjänster. Riksdagen vägrade ändå att retirera.
Av partierna var det till en början bara Svenska folkpartiet som motsatte sig förbudslagen, men när också Lapporörelsen tog avstånd, bytte samlingspartiet och framstegspartiet åsikt och yrkade på en folkomröstning.
Folkomröstningen ordnades i december 1931 och blev en jordskredsseger för motståndarna till förbudslagen. Av Sfp:s väljare röstade närmare 90 procent mot förbudet, och för hela landet blev siffran dryga 70 procent.
I HBL:s ledare 6.4.1932 konstateras förhoppningsfullt om den nya alkoholsituationen: "I sin kamp mot den olagliga sprittrafiken kunna statsmakterna i fortsättningen räkna på verksamt bistånd av en lojal allmänhet."
Läs resten av tidningen från 6.4.1932 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.