Syriska kurder och jihadister kämpar om varje by
Den kurdiska organisationen Folkets Försvarsenheter, YPG, har framgångsrikt utökat sitt territorium i nordöstra Syrien. Men i de arabiska byarna är det inte självklart att den har befolkningens stöd.
Uppe på en kulle står en vaktpost och spanar ut över det flacka landskapet från ett kulsprutevärn uppbyggt av sandsäckar och bråte. Runtom löper skyttegravar och tegelmurar. Platsen heter Khirbet Benat och är en av de sista utposterna som kontrolleras av YPG.
Jordvallar har byggts upp vid sidorna om vägen som fortsätter bort mot fiendens positioner. Några kilometer nordväst härifrån ligger Tel Khenzir, som hålls av den ökända Islamiska Staten i Irak och Syrien (Isis) – en organisation som är så brutal att den uteslutits ur al-Qaida.
– Det här området är fullt av lämningar från äldre civilisationer, men vår fiende hatar civilisationen, säger en soldat vid namn Dijwar.
Alla soldaterna kommer från Ras al-Ayn, den närmaste större tätorten. Vissa är i medelåldern medan det är högst tveksamt om andra når upp till den formella minimiåldern på 18 år.
Det har skett flera attacker från båda sidor under de senaste månaderna, men utan att någon har lyckats ta ny terräng.
– När Isis drog sig tillbaka efter en strid hittade vi droger i fickorna på deras döda. Utan droger har de inte moralen och modet att slåss, säger befälhavaren Nudem.
Kriget försiggår inte bara på slagfältet – jihadistgrupperna har även gjort sig skyldiga till kidnappningar, tortyr och avrättningar av civila som anklagats för samröre med YPG.
Isis använder beteckningen Kurdistans Arbetarparti (PKK) synonymt med YPG. Kurdistan benämns dock i stället "Kafiristan" – alltså inte kurdernas land, utan de otrognas land. I en nyligen släppt video skanderar Isis anhängare på ett massmöte: "PKK, era judar, profeten Muhammeds armé kommer tillbaka!"
Fastän Isis själv hävdar motsatsen antyder deras retorik att de definierar hela det kurdiska folket som fiender.
Föga förvånande har jihadisterna ringa stöd bland kurder, men den arabiska befolkningen i området har inte entydigt ställt sig bakom någon sida i kriget. Dijwar pekar mot den arabiska byn precis bakom kullen:
– När Isis kommer skriker de "Allahu Akbar!" och när vi kommer skriker de "YPG! YPG!"
Minns martyrer
Misstänksamheten är kännbar. I byarna vid frontlinjen är det dock en rationell överlevnadsstrategi att vara beredd att byta sida, eller att helt låta bli att stödja någon, till dess att man vet vem som vinner kriget.
– Vi vet vilka som egentligen stöder regimen eller de radikala grupperna här, säger Nudem.
De araber som väljer att aktivt ställa sig på den kurdiska sidan välkomnas dock. En av dem är Rezan, som säger att han kom tillbaka till Ras al-Ayn enbart för att gå med i YPG. Innan dess arbetade han som snickare i Beirut.
– Det här kriget är inte bara för kurder, det är för alla nationer, säger Rezan.
Han pekar på ett fotografi fastsytt på bröstet av uniformsjackan – ett martyrporträtt av en av hans två kamrater som stupade här för några veckor sedan.
– Mitt värsta ögonblick var när han dog, säger Rezan, som själv sårades när han fritog en tillfångatagen kamrat under en av striderna.
Långt bort västerut från Khirbet Benat ligger en annan kurdisk enklav, kring staden Ayn al-Arab. Området är blockerat från alla håll och har den senaste tiden blivit utsatt för intensiva angrepp från Isis. En storskalig offensiv från YPG skulle dock kunna ena de två enklaverna.
Ett sådant projekt skulle vara beroende av att den arabiska befolkningen i det mellanliggande området ger YPG sitt stöd, vilket är fullt tänkbart med tanke på Isis brutalitet. Kanske kan även Rezan och de andra arabiska soldaterna bidra till att skapa en ömsesidig tillit.
Notering: Dijwar, Nudem och Rezan är noms de guerre.