Fred på hårda villkor
Den finska försvarskampen under vinterkriget mot den sovjetiska övermakten var heroisk och kröntes med oväntat stora framgångar, men i februari 1940 började läget bli alltmer desperat.
Röda arméns storangrepp på Karelska näset och vid Summa övertygade den finska krigsledningen med marskalk Mannerheim i spetsen om att det bara var en tidsfråga innan Finland skulle tvingas kapitulera. Längs Mannerheimlinjen hade försvararna i slutet av februari pressats tillbaka till de sista försvarsställningarna, och i början av mars uppstod ett nytt allvarligt hot när ryssarna inledde ett stort anfall över isen i närheten av Viborg.
Den 23 februari skickade utrikesminister Molotov en not till Finlands regering med de sovjetiska minimikraven för ett fredsavtal. Finland skulle bli tvunget att avträda Karelska näset, Viborg, Sordavala och Ladogakarelen. Därtill krävde ryssarna att få arrendera Hangö udd som militärbas.
Finland försökte ännu utnyttja Storbritanniens och Frankrikes löften om militär hjälp för att mildra de hårda fredskraven, men det visade sig snart att hjälpen knappast skulle nå upp till det utlovade. Den 5 mars meddelade regeringen till slut Kreml att Finland accepterar fredsvillkoren.
Redan följande dag avreste en delegation med statsminister Risto Ryti i spetsen till Moskva för fredsförhandlingar. Efter att alla försök att mjuka upp Molotovs inställning hade misslyckats, undertecknades natten mot den 13 mars ett fredsfördrag som trädde i kraft klockan 11 samma dag.
Hemma i Finland hade rapporteringen i pressen gett bilden av att kriget fortfarande förlöpte väl, och bestörtningen blev därför desto större när meddelandet om freden och de stora landavträdelserna nådde folket.
I radio försökte minister Väinö Tanner förklara varför man hade gått med på en så hård fred, samtidigt som tidningarnas första sidor hade sorgkanter och Finlands flagga vajade på halv stång över hela landet.
Hufvudstadsbladets ledare 14.3 beskriver stämningen så här:
"Det bör öppet erkännas att den i Moskva träffade överenskommelsen drabbar vårt folk som ett hårt och svidande slag. Nationen står obesegrad, vår armés slagkraft är obruten. Därför ha vi svårt att fatta rättmätigheten i en fred som icke står i någon rimlig proportion till vår lysande försvarskamp. Efter den hjältemodiga, av strålande segrar mättade strid vi fört under dessa månader skall vårt folk ha svårt att förlika sig vid tanken på de landavträdelser och medgivanden våra underhandlare i Moskva nödgats gå med på."
Läs resten av tidningen från 14.3.1940 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.