EPA/ERIK S. LESSER

GMO-politik utan kompass

Finland hör till de länder som i tisdags sade ja till en ny genmajs – den tredje GM-grödan som får odlas på EU:s åkrar. Det återstår att se hurdant fäste rötterna får i sprickorna mellan länder, inom länder och bland odlarna.

De ljusgröna, styvskrynkliga bladen med gyllene kolvar är en ovanlig syn i Finland. Men i Bayern kan jag hoppa av cykeln och smyga in i skuggan under stjälkarna en bit från mitt hus.

“Säkert genmanipulerat" tänkte jag när jag gjorde det för första gången. Inget kunde vara mer fel. Hela Tyskland och speciellt Bayern misstror genmodifierade grödor, och för tillfället odlas inga sådana växter på tyska åkrar ens i forskningssyfte.

Fram till 2010 fanns Monsantos skadedjursresistenta genmajs MON180 i Tyskland. Precis som den aktuella sorten Pioneer 1507 från DuPont och Dow Chemical producerar majsen ett gift mot skadeinsekten majsmott som finns i Syd- och Centraleuropa. Men jordbruksministeriet förbjöd majsen med misstanken att den kunde hota också andra insekter.

Så får medlemsländer göra om de har belägg för att GM-grödor som EU godkänt kan skada hälsan eller miljön, och den rätten kommer sannolikt att utvidgas så att länderna inte behöver någon särskild orsak.

Genmajsen blev aldrig populär i Tyskland. Som mest 60 av 300 000 jordbrukare odlade den på 0,15 procent av odlingsarealen. Det lönade sig bara på stora fält, eftersom den tyska lagen om GM-odling kräver skyddszoner på flera hundra meter.

Producentorganisationen Deutscher Bauernverband rekommenderar inte GM-odling. Inte av miljö- eller hälsoskäl, utan av ekonomiska. Enligt samma lag är odlaren nämligen ersättningsskyldig om hans grödor av misstag blandas med grannodlarens – även om han följt alla regler.

Varje land ska själv reglera GM-odlingen och hur åkrarna skiljs åt så att olika metoder kan existera sida vid sida. Men Finlands lagförslag förföll eftersom riksdagen inte hann behandla det före riksdagsvalet 2011. Sedan dess har inget hänt. I rege­ringsprogrammet står bara att regeringen anser det viktigt att EU:s medlemsländer har rätt att förklara sina områden fria från GM-odlingar.

Då, för tre år sedan, sade avgående jordbruksministern Sirkka-Liisa Anttila (C) till Suomen Kuvalehti att meningen inte är någon garanti för ett GMO-fritt Finland, utan snarare ett tecken på att sexpartiregeringen inte kunde komma överens.

Inte heller i GM-kritiska Tyskland kunde regeringen enas, och lade därför ner sin tunga röst i tisdags. Jordbruksministern var emot eftersom folket är det. Men Angela Merkels CDU ville tillåta majsen eftersom den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa sex gånger konstaterat att den är ofarlig för människor, djur och natur. Samma motivering hade Finland och Sverige som röstade ja med Spanien, Estland och Storbritannien.

Enligt Eurobarometern från 2010 anser bara 16 procent av tyskarna att GM-mat är trygg för framtida generationer. I Finland är befolkningen nästan lika skeptisk – bara 21 procent svarar ja. Ändå har genmajsbeslutet knappt noterats i offentligheten, åtminstone jämfört med den rasande debatten i Tyskland.

Förståeligt eftersom majs knappt odlas i Finland. Men diskussionen handlar om mer än majs. Den and­ra GM-grödan som godkänts i EU, industristärkelsepotatisen Amflora, odlades i Finland tills EU drog tillbaka tillståndet på grund av ett procedurfel.

Att bara 3 av cirka 100 GM-grödor i världen godkänts för odling i EU och några till för import visar att vi har världens striktaste regelverk. Men varken Finland, Tyskland eller EU som helhet verkar veta vad de vill i framtiden. Inte förarga befolkningen, men inte heller vända ryggen till GMO. Äta kakan men också ha den kvar.

Vad är det då som talar för GM-grödor i Europa? Valfrihet är ett vanligt argument. Liksom konsumenterna måste ha friheten att välja GMO-fri mat måste odlarna ha friheten att välja GM-grödor.

Man kunde tro att det är GMO-frihet som är konkurrensfördelen, men de genmodifierade växterna kan också förbättra skörden och minska utgifterna för skadedjursbekämpning, göra odling möjligt i svåra förhållanden, minska importberoendet och i förlängningen skapa mera liv på landsbygden.

Under fjolåret kritiserade medlemsländernas vetenskapsakademier EU-ledarna för att GMO-besluten fattas på politisk, inte vetenskaplig grund, och försäkrade att grödorna är riskfria.

Men de har odlats kommersiellt bara sedan 1996. Räcker det för att kunna veta? De 19 länder som sade nej till genmajsen rasar eftersom också Europaparlamentet och största delen av EU:s befolkning är negativt inställda.

På grund av omröstningsreglerna räckte motståndet ändå inte.

Det enda rätta är att ge varje land full frihet och ansvar att i slutändan bestämma själv. Då kanske också Finland får en ny debatt och kommer till skott med vilka regler som ska gälla.