Mordet på minister Ritavuori
Ett politiskt attentat som kräver en ministers liv hör lyckligtvis inte till vanligheterna i vårt land. Den 14 februari 1922 var det ändå just det som hände, när inrikesminister Heikki Ritavuori sköts till döds på öppen gata utanför ytterdörren till sitt hem på Nervandersgatan i Tölö.
I Hufvudstadsbladet frågade man sig i en ledare följande dag om "vårt olyckliga land utom allt det elände split och tvedräkt vålla skall sjunka ned till nivån av de Balkanstater, där det politiska mordet plägat utgöra ett anlitat argument i kampen mellan olika partier och strävanden".
Gärningsmannen Ernst Tandefelt träffade minister Ritavuori med tre skott i ryggen, varav ett genomborrade hjärtat. Innan dess hade Tandefelt i nervositeten skjutit sig själv i benet.
Minister Ritavuori fördes med bil i ilfart till Kirurgiska sjukhuset, men dog under färden av sina skador. Attentatorn Tandefelt i sin tur övermannades redan på mordplatsen, när han med sitt skadade ben försökte fly till en taxibil som han hade beordrat att vänta på honom i närheten.
Som minister hade framstegspartisten Ritavuori gjort sig känd för att arbeta för försoning mellan folkgrupperna i det av inbördeskriget fortfarande svårt kluvna landet. Som inrikesminister kunde han utverka omfattande amnesti för de röda. Han hade också varit den kanske starkaste drivande kraften bakom den nya regeringsformen som gjorde Finland till republik och inte monarki. Det här resulterade i att Ritavuori blev ett hatobjekt för ytterhögern som i bland annat Hufvudstadsbladet förde en smutskastningskampanj mot honom. Det som till sist fick Tandefelt att besluta sig för att ta till vapen, var påståendet att Ritavuori skulle ha förhindrat provianttransporter till de frivilliga som kämpade mot bolsjevikerna i Vitahavskarelen vintern 1921–22, vilket senare ändå visade sig vara falskt.
Ernst Tandefelt hade 1916 gripits och torterats svårt av gendarmer efter att ha planerat att spränga ryska pansarfartyg i Norra hamnen. I ett självmordsförsök i fängelset skadade han sitt huvud och placerades småningom på Stengårds sinnessjukhus därifrån han blev utskriven följande år. Hans hat mot ryssarna var således starkt, men ännu mera kom han att hata allt som hade med de röda att göra, när han såg att de som angivit honom anslöt sig till röda gardet under inbördeskriget. I Tandefelts ögon var ändå den unge, framgångsrike minister Ritavuori farligare än de röda genom att han svek de vitas sak. Därför blev det han som måste undanröjas.
Läs resten av tidningen från 15.2.1922 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.