Dykarna avled vid olika tillfällen
De tre finländare som överlevde dykningsolyckan i norska Plurdalen har flugits hem. Dykarförbundet har enligt deras önskemål gett ut en beskrivning av händelseförloppet.
Utrikesministeriet uppgav i går att de tre överlevande finländarna fått komma hem på söndagen. De har, sedan fredagens olycka, vårdats i en tryckkammare på universitetssjukhuset i Tromsö, och ingen av dem ska ha allvarliga fysiska skador.
Olyckan där två finländare dog inträffade då det erfarna teamet på fem män dök på djup nivå i grottorna i norska Plurdalen utanför Mo i Rana. Finska dykarförbundet har publicerat en detaljerad redogörelse av olyckan, enligt de överlevandes önskan. Dykarnas identiteter eller hemorter avslöjas däremot inte.
Dykarnas plan var att ta sig från Plurdalen till Steinugleflåget i två grupper, för att sedan dyka tillbaka till Plurdalen följande dag. Dykningen skulle ta fem timmar och gruppen skulle ta sig ner till 129 meters djup. De skulle dyka med hjälp av rebreather-utrustning, alltså en andningsapparat som återanvänder andningsgasen helt eller delvis, i stället för med traditionell öppen dykutrustning som förbrukar mer gas. För säkerhets skull hade gruppen med sig både extra rebreather-apparater och traditionell andningsgas.
Den första gruppen, bestående av två dykare, startade två timmar före de övriga tre dykarna. Början av dykningen förlöpte problemfritt och båda grupperna lyckades ta sig ner till 129 meter. På vägen upp till Steinugleflåget fastnade däremot en av dykarna i den första gruppen vid en trång gång på 110 meters djup. Han fick problem med sin rebreather och avled trots hjälpförsök från dykkamraten, som blev tvungen att fortsätta ensam upp till ytan. På grund av problemen tog dykningen över åtta timmar i stället för de planerade fem timmarna. Den överlevande måste ta sig upp snabbare än rekommenderat, men han klarade sig ändå utan symtom på dykarsjuka.
Den andra gruppen stötte på problem då skulle försöka ta sig förbi den avlidne dykaren. En av dykarna lyckades ta sig igenom gången, men tappade kontakten med de övriga och måste fortsätta ensam mot Steinugleflåget. På grund av den långa dyktiden drabbades han av ledvärk. Väl uppe möttes han av den överlevande dykaren från den första gruppen. De antog att de två andra vänt tillbaka mot Plurdalen och tog sig tillsammans upp ur grottan. Med hjälp av en lokal invånare lyckades de larma polis och räddningspersonal.
Under tiden var de två andra i den senare gruppen kvar på 110 meters djup, och på grund av problem med rebreathern tvingades en av dem övergå till reservgas. Han avled en stund senare och den kvarvarande dykaren vände om och började ta sig tillbaka mot Plurdalen i stället. På vägen upp fick han problem med sin dykskoter och lyckades ta sig till ytan först 11 timmar efter påbörjad dykning. Trots det drabbades han inte av dykarsjuka.
Kvar i grottan
De avlidna är fortfarande kvar i grottan på cirka 110 meters djup, och det är oklart när deras kroppar kommer att kunna bärgas.
Vid dykarförbundet förklarar chefredaktör Matti Anttila den långsamma bärgningsprocessen med att det alltid i sådana här fall bildas en säkerhetsorganisation, som ska säkra räddningsmanövern. Senast det inträffade en dödsolycka på samma plats var 2006 och då kallade man in dykare från Tyskland, Skottland och England.
Det finns ungefär 40 000 finländare som har dykning som hobby. Plurdalens grottmiljö är populär men av alla dykare som åker dit är det bara en handfull som tar sig så djupt ner som finländarna eftersom det är en svår dykning i krävande förhållanden.
Enligt uppgifter dykarförbundet samlar in har det, Norgefallet inräknat, sammanlagt dött 79 dykare i olika olyckor de senaste 27 åren. I snitt betyder det 2,4 döda per år. Siffrorna innefattar också utländska dykare som dött i Finland, och finländare som dött utomlands.