Här talar Bamse samiska
– Ett jättekliv framåt för samerna i Helsingforsregionen, säger ordförande Pentti Pieski i föreningen City-Sámit om det samiska dagiset Máttabiegga som öppnade i höstas. Just nu har dagiset hand om fyra barn, men Pieski räknar med att antalet ökar.
Buorre idit! är det första 1,5-åriga Niila-Petteri hör om morgnarna när han kommer till dagiset Máttabiegga i Böle i Helsingfors. Det betyder god morgon på nordsamiska, det enda språk som dagvårdarna Sivi Jomppanen och Ida-Maria Helander talar med dagisbarnen.
Máttabiegga, som betyder sunnanvind, är det första samiska språkboet i Helsingfors. Genom ett grundligt språkbad vill dagiset ge storstadsbarn med samiska rötter en samisk gemenskap och en levande kontaktyta till språket och kulturen.
– Det är en stor utmaning att föra den nordsamiska identiteten vidare till nästa generation i en omgivning där mycket lite påminner om samiska traditioner. Här finns till exempel inga fjällandskap eller laxälvar att visa för barnen, säger Pentti Pieski, ordförande i City-Sámit, föreningen för samer bosatta i huvudstadsregionen, och en av initiativtagarna till språkboet.
- Firas den 6 februari till minnet av den första samiska kongressen 1917 i Trondheim.
- I Finland bor omkring 8 000 samer. Språken som talas är nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska.
- Det nygrundade språkboet Máttabiegga i Böle vill lära barn i åldern 1–6 nordsamiska genom språkbad.
- Språkboet grundades 2013 med hjälp av Suomen kulttuurirahastos stöd till det samiska språkets och den samiska kulturens återupplivningsprojekt. Verksamheten finansieras av Undervisnings- och kulturministeriet.
- Föreningen City-Sámit för samer bosatta i huvudstadsregionen grundades 1988. Föreningens syfte är att upprätthålla en samisk gemenskap i Helsingforsregionen och bevara kontakten med naturen genom olika workshoppar, till exempel vinterfiske med nät i Noux.
- Samerna erkändes 1999 som Finlands enda ursprungsfolk.
-
Dagens samer har till största delen övergett sitt traditionella levnadssätt. Renskötseln är ändå fortfarande en viktig näring i sameområdet.
Källor: citysamit.net, Uppslagsverket Finland.
På föremålen och möblerna i Máttabiegga har Sivi Jomppanen och Ida-Maria Helander klistrat fast små lappar som berättar vad de olika sakerna heter på samiska: beavdi för bord, lássa för fönster. 1–2 gånger i veckan lagar de samisk mat till lunch.
– Det är väldigt viktigt att barnen genast kommer i kontakt med vardagsorden och ljuden i det samiska språket, säger Sivi Jomppanen.
Hon läser Bamse på nordsamiska för Niila-Petteri och jämnåriga Áile Kirste under lektimmen. Barnen ställer frågor på finska, men får svar på samiska. Niila-Petteri och Áile Kirste har vardera en förälder med rötter i Vuotso och Utsjoki, men själva är de infödda helsingforsare.
– I många familjer hänger det samiska språket på den ena föräldern. Språkboet är ett sätt att skapa ett sammanhang där passiv språkkunskap aktiveras, säger Pentti Pieski, som själv kommer från Utsjoki och jobbar på Forststyrelsen.
Gott om plats kvar
Máttabiegga slog upp sina dörrar i november i fjol. I dagiset finns plats för åtta barn på heltid och två på deltid. Just nu är bara fyra platser fyllda. Enligt Pieski är språkboet i princip öppet för alla, men barn med samiska föräldrar har förkörsrätt. I huvudstadsregionen bor sammanlagt ungefär 1 000 samer.
– Det gör Helsingfors till Finlands största sameby. Kring 65 procent av samerna bor numera utanför de traditionella samiska områdena, säger Pieski
Han berättar att enaresamiskan fått en renässans i trakterna kring Enare träsk, mycket tack vare språkbo-strategin. Där har språket enligt Pieski ställvis gått från barnen till äldre generationer, som på grund av den dåtida språkpolitiken inte hade möjligheter att få undervisning på sitt eget språk. Nu hoppas Pieski att Máttabiegga ska ha en liknande effekt i huvudstadsregionen.
– Nästa steg är att grunda en samisk förskola, säger han.
I torsdags firades den samiska nationaldagen. För Niila-Petteri och Áile Kirste på Máttabiegga betydde det renskav och äppelpaj till lunch, finare kläder och traditionella sånger.
Áile Kirste, som iakttagit Hbl:s fotograf och reporter med en viss skepsis, skiner upp när vi ger oss av. Hon vet också att det snart är dags för nästa punkt i dagens program: vuolggit olggos, ut i snön.