Mercuryjägaren samlar klassiker
När Kenneth Strömsholm hade samlat ihop 20 gamla Mercury-motorer tyckte han att det började räcka. Det var då, nu har han 46. Många av nyförvärven har varit "den sista", men hittar han ett tillräckligt unikt objekt i morgon blir det säkert affär. Samlare fungerar så.
UTOMBORDARE Den minsta Mercuryn i Kenneth Strömsholms samling är en encylindrig 40-talsraritet som ger 3,2 hästkrafter. Den största är en racingversion av en hundrahästare som i praktiken trimmats till någonting mellan 150 och 200. Alla motorer är restaurerade och fungerande.
Mercury var ett naturligt val. Strömsholms teori är att många samlare återskapar sin egen barndom, och hans egna Mercuryminnen börjar 1959 när han var två år gammal.
– Då köpte pappa sin första 22 hästars Mercury till sommarstället i Snappertuna. Sedan dess har det varit mitt märke. Just nu renoverar jag den fyrcylindriga 45-hästare som han köpte 1961.
Ett par undantag finns, men de är också "egna" märken.
– Vi hade en Evinrude från 1963 som användes på olika båtar tills vi sålde den till en köpman i trakten. 1998 började jag forska lite i vad som hände med just den motorn, och hittade den till sist i ett lider där den stod delvis sönderplockad. Den skruvade jag isär och renoverade extra noga. Min farfars 5,5 hästars Johnson hör till samma kategori av undantag, men i övrigt är det Mercury.
Inga underverk
Med så pass många erfarenheter av att renovera gamla motorer har Kenneth Strömsholm en grundregel: Det finns ingen motor från 60- eller 70-talet som är i stabilt bruksskick, även om den är tagen "rakt av båten".
– Även om säljaren säger att motorn i princip kan hängas på en båt direkt är det alltid en sanning med modifikation. Börjar man forska lite mera visar det sig att det är arvingarna som vill bli av med en motor som stått i många år i ett lider, eller så har motorn bara stannat och ingen har orkat öppna den och titta efter vad som hänt. Skulle den fungera kan vad som helst hända inom en halv timme.
Därför är begagnade motorer ingen speciellt dyr hobby. Sällan får man en för mindre än 50 euro, eftersom det i praktiken måste finnas ett minimipris för så mycket metall. Men den dyraste som Strömsholm köpt var en 50-hästare från 1971 som använts mycket sparsamt och i sötvatten. Både handboken och originaltanken ingick och allt var i nyskick Den kostade 400 euro.
- Carl Kiekhaefer är en motorlegend som lämnat djupa spår i både båtmotorernas och bilsportens värld. Han började sin karriär 1927 på Evinrude som ritare, men fick snabbt sparken för att han ofta och gärna argumenterade med sina chefer om både design och produktutveckling.
- Kiekhaefer Corporation hette företaget som han grundade 1939 för att tillverka båtmotorer som han själv ville ha dem. Ett par hundra patent står i hans namn, och fortfarande används många av dem vid tillverkning av i praktiken alla båtmotormärken i världen. Mercury var först på marknaden med propeller på splines i stället för brytpinne (1952), avgasutsläpp genom propellercentrum (1957) och kondensatortändning (Thunderbolt, 1966). Allt det här är standard för i stort sett alla tillverkare i dag.
- Mercury Marine blev det nya namnet på företaget 1969 när Carl Kiekhaefer avgick. 1973 försvann namnet ”Kiekhaefer” helt från motorernas dekaler.
– Oanvänd betyder inte alltid funktionsduglig. På båtmässan ett tidigare år visades en "splitter ny" Mercury från 1976 som satt på en lika oanvänd Vator. Fast båda var oanvända hade Strömsholm hjälpt säljaren med en grundlig och arbetsdryg genomgång av motorn. Både elsystem och mekaniska delar hade slitits av tidens tand, helt enkelt.
Kompetens
– Tack och lov är jag både ekonom och ingenjör. Jag har extraknäckt i ungdomen som motorreparatör hos en Mercuryförsäljare, så det jag satsar mest är min egen tid och kunskap, säger han. Största utmaningen var till en början slitna dekortejpningar på kåporna, men sedan hittade han en leverantör i Pargas som kunde tillverka nya.
Det finns massor av gamla utombordare i Finland. En stor del av dem hittar man på nätsajter, det är bara att välja märke.
Man kan samla motorer på många sätt. Ett är att satsa på volym och få ihop så många märken och modeller som möjligt. Det andra är att bestämma sig för kriterierna och se till att alla motorer man skaffar blir kördugliga och renoverade. Kenneth Strömsholm hör till den senare kategorin.
– Som många andra Mercurysamlare håller jag mig till tiden före 1973, när den ursprungliga tillverkaren Carl Kiekhaefers namn försvann från motorerna.
Inte till salu
Som andra samlare lägger Keneth Strömsholm gärna upp bilder på sina renoveringsprojekt på Facebook och märkessajter som Oldmercs.com. Det kan ge spännande kontakter, som när en entusiast i Sverige letade reda på honom för att försöka köpa en tävlingstrimmad motor av samma modell som hans pappa kört Roslagsloppet med på 70-talet.
– Han skulle ha betalat nästan vad som helst, men jag sade redan från början att motorn inte är till salu. Det respekterade han, men inte utan övertalningsförsök.
Den äldsta och minsta motorn är från sent 40-tal, och har väldigt lite gemensamt med de senare svarta eller vita motorerna.
– Det var nära att jag hade börjat samla på bilar. Som mest har jag haft tio på en gång. Nu intalar jag mig att det är mycket enklare med utombordare som inte behöver så mycket utrymme, säger Kenneth Strömsholm som tills vidare har sina gamla Mercury utplacerade på fyra olika ställen.