Finland hotas av nattfrosten
Endast två veckor efter att Fagerholms regering tillträtt kallades ambassadör Lebedev tillbaka till Moskva som en missnöjesyttring. Dessutom försvårade Kreml på olika sätt gradvis handeln mellan Finland och Sovjet.
Det tyngst vägande hotet kom ändå i mitten av oktober 1958 när Sovjetunionen antydde att man kanske skulle föreslå militära konsultationer i enlighet med vsb-fördraget.
När Sovjetunionen i januari 1956 återlämnade Porkala såg det ut som om relationerna mellan våra två länder skulle vara på väg att stabiliseras på en fredlig grund. Men bara två år senare inträdde den så kallade "nattfrosten" då de diplomatiska kontakterna mellan Finland och Sovjetunionen lades på is och Kreml lät president Urho Kekkonen förstå att man eventuellt skulle föreslå militära konsultationer i enlighet med vänskaps-, samarbets- och biståndspakten.
Den omedelbara orsaken till att relationerna försämrades så dramatiskt var att Finland i augusti 1958 fick en ny majoritetsregering med socialdemokraten K-A. Fagerholm som statsminister. Den nya ministären hade en bred parlamentarisk majoritet, men den politiska basen med den så kallade tannerska falangen av socialdemokraterna, samlingspartiet, agrarerna och både finska och svenska folkpartiet ogillades i Moskva.
Där ansågs samlingspartiet och den del av socialdemokraterna som samlades kring Väinö Tanner vara för västorienterade och dessutom negativt inställda till president Kekkonen som sågs som garant för den rådande östpolitiken. Det som ytterligare gjorde den nya regeringen så svår att acceptera för de sovjetiska ledarna var det faktum att kommunisterna hade segrat stort i riksdagsvalet 1957, men ändå nu lämnades utanför regeringen.
Den 4 december föll regeringen när först utrikesminister Johannes Virolainen lämnade in en personlig avskedsansökan och sedan följdes av agrarernas övriga ministrar och till sist resten av regeringen. Fagerholms regering var ändå tvungen att sitta kvar till den 13 januari 1959 då Kekkonen äntligen kunde utnämna en ny minoritetsregering som dominerades av agrarerna under V. J. Sukselainen.
Detta resulterade i en privat inbjudan till president Kekkonen att besöka Leningrad den 21–23 januari, då också Nikita Chrusjtjov skulle dyka upp på en "överraskningsvisit". Under Kekkonens besök normaliserades relationerna mellan Finland och Sovjetunionen samtidigt som Chrusjtjov inpräntade vikten av att regeringarna i Finland i fortsättningen bestod av grupperingar som trovärdigt stödde östpolitiken.