"Spåren försvinner aldrig"
Hunden Pontus nya matte Kirsi Kaartinen har tidigare erfarenhet av hittehundar. Hundadoption är mycket krävande eftersom många hundar bär på svåra trauman. Men det är värt det tycker hon.
– Tar man en hittehund måste man vara förberedd på att man aldrig kan veta vad som hänt den, säger Kirsi Kaartinen.
Pontu blir Kaartinens tredje hund och den andra hittehunden hon adopterat. Hennes första hund, en hittehund, vände upp och ner på hennes liv.
– Jag fick helt och hållet anpassa mig efter den. Den var rädd för alla män. Du kan aldrig veta vilka situationer som väcker något traumatiskt minne. Som med den här, som blev vettskrämd då jag satte på kaffekokaren.
Ändå tog du nu en hittehund till?
– Det är mycket jobb, men verkligen värt besväret. Oj vad min förra hittehund avgudade mig! Det var världens ljuvligaste hund. Med en hund som aldrig upplevt den ondska som finns i världen blir det mindre jobb, men också mindre belönande.
Att ge ett hem åt en hund som behöver det känns också väldigt bra. Kaartinen påminner om att de här hundarna inte själva är orsaken till sitt problembeteende.
– Det är aldrig hundens fel att någon gjort dem illa. De spåren går aldrig bort.
Det tar tid att bygga upp ett förhållande och skapa tillit, men är man envis lyckas det oftast.
– Så många ger upp för snabbt. Man måste vara flexibel och verkligen målmedveten.
Vild, stark och stor
Efter några dagar i det nya hemmet har Pontu fortfarande lite svårt att förstå att han är inomhus. Åren i inhägnaden har satt sina spår. Han är stark och har vild energi.
– Han kastar ner alla saker runt sig och är svår att trötta ut ens på långa promenader. Men då han får lugna ner sig i farstun en stund blir det bättre.
Han verkar bli irriterad av allt utrymme han plötsligt har till sitt förfogande.
– Det tar tid, men jag är övertygad om att det blir ett fint husdjur av Pontu.