Inte alltid lätt stå på egna ben

Nata Löppönen öppnar kylskåpsdörren och pekar på mitthyllan. Där står en påse sallad, ett par syltburkar och en burk grynost.

– Jag avskyr att laga mat. Oftast kastar jag in några köttbullar i mikron och sprutar ketchup på. Mina kompisar är mycket ordentligare, säger Nata och är jätteglad över att hon får god mat för två euro på Arcada, där hon studerar.

Hon flyttade tillbaka Finland från Chicago för ett och ett halvt år sedan. När mamman för många år sedan gifte om sig med en amerikan hamnade hon där.

– Jag kan tvätta kläder och städa hur bra som helst, men jag har haft jätteproblem med att hålla koll på räkningarna och betala hyran i tid, säger hon.

Sparar ihop

Just nu får vi inte titta in i hennes rum i studentbostaden som hon delar med två andra.

– Vanligen städar jag när jag får gäster, så där en gång i veckan, men det hopar sig ibland.

På Arcada går också Dennis Storhannus som flyttade till Helsingfors från Kristinestad.

– Jag ringer till mamma när jag inte vet hur saker skall fixas, som telefon- och hyresavtal. Att fylla i blanketter kan vara knepigt ibland.

Aino Kokkonen igen bor i en etta i Rödbergen. Om hon skall hänga upp en lampa eller har problem med datorn ringer hon sin pappa i Esbo.

Carlos Correa från Helsingfors flyttade ihop med sin flickvän till Sibbo.

– Jag kan nog laga mat och städa, men hon sköter tvätten för det mesta.

Han jobbar extra och brukar spara ihop pengar till sådant han verkligen vill ha.

– Nu köpte jag en gitarr. Om jag av misstag går in i en skivaffär kan det hända att jag köper några cd-skivor. Jag brukar inte planera mina mat­inköp före jag går till butiken, men det är sällan jag köper färdigmat.

– I början blev jag så glad när studiestödet kom in på kontot att jag slösade bort det snabbt. Sedan fick jag leva på gröt den sista veckan i månanden innan det kom in mera pengar. Men jag håller på att lära mig att vara mer återhållsam och skriva upp mina utgifter så att jag vet hur läget är, säger Nata Löppönen.

Slösar inte i allmänhet

Dennis går på krogen ibland med sina kompisar och de där extra ölen kan gnaga hål på plånboken.

– Jag tänker efter vad jag behöver och slösar inte i allmänhet. Men makaroner och gröt blir det nog ibland.

Han är glad att veta att föräldrarna hjälper om det skulle bli riktigt kärvt.

– Jag lyckas inte spara någonting, men är glad om jag inte behöver ta från det konto jag har som buffert. Nu är det studierna som räknas och jag behöver inte, som mina vänner i USA, ta ett massivt studielån som sedan skall betalas tillbaka. Innan jag börjar arbeta på riktigt hoppas jag kunna resa omkring en del och se världen, säger Nata.