Flyttningstrender håller på att vända
Bland de svensk- och tvåspråkiga orterna i Finland finns tydliga vinnare och förlorare när man granskar nettoflyttningen inom landet 1987–2012. Hangö, Karleby och Vasa har tappat flest men förändringar är på gång.
Trots att storstäderna i antal uppvisar den mest positiva nettoflyttningen har ökningen mattats av tydligt under 2000-talet. Det här gäller till exempel Helsingfors, Esbo, Vanda och Åbo. I de större kommunerna är det inte nettoflyttningen utan den ökande invandringen som står för den största befolkningsökningen.
- De finlandssvenska dagstidningarna och Svensk Presstjänst har i höst frågat sina läsare om deras flyttvanor.
- Enkäten lades ut på respektive tidningssajter och kunde besvaras av alla. Research och analys är gjord av Jens Finnäs på Journalism++ Stockholm i samarbete med de finlandssvenska mediehusen.
- Det här är andra delen i serien. Den första handlade om hur många orter vi i snitt bor på (27.12).
– I Åbo har cirka 80 procent av dagens inflyttare invandrarbakgrund, vilket är en stor förändring. På riksnivå borde man i mycket högre grad diskutera det faktum att invandringen inte fördelar sig jämnt utan koncentreras till de stora kommunerna, säger Åbos stadsdirektör Aleksi Randell.
Många större städer förlorar invånare till kranskommunerna på grund av lägre bostadspriser och goda trafikförbindelser. Åbo har förlorat flest invånare till S:t Karins, men också till Reso, Lundo, Pargas och Kimitoön.
– Men sedan 2010 har flyttningsrörelsen svängt och allt fler flyttar tillbaka till Åbo. Orsaken är att vi har lyckats utöka utbudet av småhus och arbetstillfällen.
Tre har vänt trenden
Kimitoön, Lovisa och Pyttis är de enda orter som lyckats vända trenden från en negativ nettoflyttning 1987–1999 till att ha fler in- än utflyttare under 2000-talet. I Lovisa är det följden av en målmedveten kampanj för att locka tillbaka utflyttade Lovisabor och nya invånare, främst från huvudstadsregionen.
– Vi var mycket oroliga i början av 2000-talet, en fortsatt utflyttning från Lovisa skulle vara katastrofal på lång sikt. Genom marknadsföring har vi åter lyckats väcka en nyfikenhet för staden, säger stadsdirektör Olavi Kaleva.
Bland annat har man ordnat bussturer till Lovisa från Helsingfors och marknadsfört staden genom kampanjer i radio och genom direktmarknadsföring till hushåll i Helsingfors. Kaleva tror inte att kommunreformen kommer att inverka på flyttningsstatistiken.
– Jag tror att folk bryr sig mera om att basservicen såsom dagvård och äldreomsorg fungerar än om var kommungränserna går.
Korsholm starkast i Österbotten
Bland de svenska kommunerna i Österbotten växer Korsholm mest med fler in- än utflyttare. Vasa, Karleby, Jakobstad, Kristinestad och Vörå förlorar mest. Många Vasabor har under de senaste årtiondena flyttat över kommungränsen till Korsholm och Laihela. Liksom i Åbo ökar folkmängden ändå stadigt i Vasa på grund av inflyttning från utlandet och nyfödda.
– Under 2000-talet förlorade vi invånare på grund av en ineffektiv markpolitik, men sedan 2010 har trenden svängt, bland annat på grund av att vi är en ingenjörstät ort och har ett stort utbud av jobb inom det området. Om vi ser på Vasaregionen som helhet med kranskommunerna går regionen starkt framåt, säger Vasas stadsdirektör Tomas Häyry.
Stadens strategi för att hålla kvar invånarna är att satsa på service och arbetstillfällen.
– Det gäller att både erbjuda trivsel och tillgång till god basservice och bostäder. Vi måste också fortsättningsvis ha ett livskraftigt näringsliv som ger arbetstillfällen.
Kranskommuner i Nyland växer
I Nyland växer kranskommunerna kring de större städerna snabbt. I Lojo, Sjundeå och Kyrkslätt har nettoflyttningen ökat nästan med det dubbla under 2000-talet jämfört med de tio föregående åren. Både Borgå, Sibbo och Raseborg vinner betydligt fler nya invånare än de förlorar medan Hangö hör till dem som förlorar mest.
Hangös stadsdirektör Jouko Mäkinen säger att den negativa nettoflyttningen hänger ihop med det minskade antalet arbetstillfällen sedan lågkonjunkturen på 1990-talet och år 2009, då hamnverksamheten drabbades. Också FN-steels nerläggning 2012 har påverkat läget.
– Vi jobbar för att få fabriksområdet vid Koverhar i användning på nytt och planerar ny företagsverksamhet på området, men tyvärr sker det inte i en handvändning. I kommunreformen hör vi till strukturomvandlingsområdena och hoppas då förbättra verksamhetsförutsättningarna för företag.
I början av 2000-talet förlorade Hangö många jobb inom Försvarsmakten då kustbatteriet lades ned.
– Statens koncentreringstrend fortsätter säkert i och med att yrkesutbildningen ska koncentreras. Däremot ökar turismen och det går rätt bra för vår hamn, trafiken ökar även i år, säger Mäkinen.
På Åland är Mariehamn fortfarande det stora dragplåstret. Staden vinner ständigt nya inflyttare och under 2000-talet har den positiva nettoflyttningen fyrfaldigats. Däremot uppvisar Ålands öar en negativ nettoflyttningsrörelse under 2000-talet, bland dem Föglö, Kökar och Kumlinge.