"Det finns alltför många osynliga barn"

– Ett barn som lever i förhållanden där föräldern är oförutsägbar, aggressiv, pratar konstiga saker och raglar omkring lever i ständig rädsla. Också en salongsberusad distanserad förälder är otrygg för ett barn. Ett sådant barn löper stor risk att bli en liten vuxen som tar över ansvaret av föräldrarna och blir förälder åt sina föräldrar, säger psykoterapeuten Maria Pörtfors på Familjehörnan i Ekenäs som hör till Barnavårdsföreningen i Finland.

– I missbrukarfamiljer pratar man inte om problemet. Spritmissbruk är förknippat med så mycket skam att man låtsas som om det inte finns.

När man arbetar med missbrukare är det oftast de vuxna som är i fokus, medan barnens perspektiv lätt hamnar i skymundan. Familjehörnan arbetar med hela familjen, med barn och vuxna i skilda grupper för att komma åt problemet.

– Det är så viktigt att barnen blir synliga och får prata om vad som pågår.

I missbrukarfamiljer blir barnens behov åsidosatta. Djupt i våra gener är vi inprogrammerade att knyta an till våra föräldrar och har rätt att bli speglade i vår relation till dem. Om relationen är snedvriden på grund av att den missbrukande föräldern och den medberoende föräldern bara cirklar kring sig själv och missbruket, uteblir speglingen och barnets behov glöms bort. Det finns alltför många osynliga barn runt omkring oss, säger Maria Pörtfors.

Ord på känslor

De föräldrar som kommer till Barnavårdsföreningens grupper är motiverade att ta itu med sina problem. Det är väldigt viktigt att föräldrarna ger sin tillåtelse åt barnen att tala om vad som pågår hemma.

– Man måste få sätta ord på vad man är med om. Många av barnen bara stänger av sina känslor. Eftersom det är förbjudet att tala om alkoholmissbruket blir det också förbjudet att tala om alla de känslor det för med sig.

I stället tar sig deras oro och illamående uttryck på olika sätt. En del blir utagerande och aggressiva, andra grubblande och introverta.

– Om ingen ifrågasätter den misssbrukande förälderns beteende finns risken, enligt Maria Pörtfors, att barnet upplever att det är helt normalt beteende och anpassar sig till det. Den kanske vanligaste följden är att barnet försöker skydda sina föräldrar genom att dölja sin egen nöd och visa upp en problemfri fasad.

Alarmberedskap

– Missbrukarbeteendet är ofta oförutsägbart vilket leder till att barnet förbereder sig för katastrofer och lever i ständigt alarmtillstånd. Det är mycket smärtsamt och stressande.

Hon säger att det är förödande för självkänslan om barnet hela tiden försöker hålla familjeskutan flytande och inte lyssnar på sina egna behov och ingen annan heller gör det.

– Risken finns att barnet börjar höra en inre kritisk röst som säger: Du är inte värd någonting.

Barnet går omkring med en känsla av att det är helt värdelöst. Bara styrka eller prestation duger.

Maria Pörtfors hoppas att den part i ett parförållande som är medberoende och försöker hålla ihop familjen och skyla över det som pågår, stannar upp.

– Det är en mycket svår sits, men om man inte sätter gränser och säger stopp gör man det möjligt för den andra att fortsätta sitt drickande. Man borde fråga sig: “Vad händer om jag inte gör något? Vad händer då med mitt barn?

Att delta i en grupp med andra som lever i liknande omständigheter kan vara mycket givande. Kamratstödet är viktigt. Barnet inser att det inte är ensamt med sina problem.

– I bästa fall blir det en öppning mellan föräldrarna och barnet. När man kan tala om problemen ger det möjligheter och barnet får riktiga konturer, säger Maria Pörtfors.

Också svåra familjeförhållanden blir hanterliga om man får tala om dem vid deras rätta namn.