"Jag säljer mig billigt"
MEDIEBOLAG
"Jag har två examina och har jobbat inom mediebranschen i tio år. Jag jobbade som frilans, tills min arbetsgivare meddelade att man antingen skulle skriva på ett kontrakt med bemanningsföretaget eller sluta.
Jag har ett nollkontrakt. Jag skulle vilja jobba heltid, men det blir i snitt 50 procent. Jag får ut mindre än 1 500 euro i månaden och lever delvis på besparingar.
Bemanningsföretaget förmedlar arbetskraft till endast en arbetsgivare och jag behöver ett tillstånd för att jobba någon annanstans. Konkurrenter får jag inte jobba för, men hur definierar man en konkurrent? Jag får schemat för de kommande tre veckorna på onsdagen innan, då har jag alltså två arbetsdagar på mig att söka annat jobb.
Mitt självförtroende har kraschat. Jag vet att jag kan mitt jobb och kollegerna säger att det är kul att jobba med mig, men det hjälper inte när jag inte får tillräckligt många arbetspass.
Jag har funderat ut nya uppgifter som jag kan göra på jobbet, och jag tackar aldrig nej till ett pass. Jag bryr mig inte om ifall lönen är enligt kollektivavtalet. Jag säljer mig billigt. Samtidigt har jag lärt mig att hävda mig, för de som hörs mycket får pass.
För arbetsgivaren är det här idealiskt. Vi är en stor grupp utbildade proffs som är beredda att jobba när som helst, när någon blir sjuk, på sommaren eller när det är utmarsch.
Jag upplever inte att facket gör något åt vår situation. Man klagar på att de fast anställda får högre självrisk på tandvården, men jag har ingen tandvård alls. Det finns fortfarande människor i branschen som inte vet att nollkontrakten finns.
Att jobba via bemanningsföretag är säkert en bra möjlighet för till exempel studerande. Problemet är nollkontrakten för dem som vill jobba heltid."
Intervjupersonen har valt att vara anonym.