Tomma bussar bullrar mest
Buss 16 kör utan passagerare varje dag. Smala gator på Brändö och i stadskärnan orsakar kaotiska situationer och skador på bilar. Ingen optimal lösning, konstaterar avdelningen för kollektivtrafikplanering.
Anita Mellin är missnöjd. I över ett år har hon försökt komma underfund med varför staden lade om rutten för buss 16 som åker genom Brändö.
– Vi förstår ingenting, säger Mellin och slår ut med händerna.
- Buss 16 gick tidigare från Ärtholmen, längs Esplanaden och via Kronohagen till Hertonäs.
- I augusti i fjol ändrades rutten till att gå från Järnvägstorget, via Kajsaniemi och Hagnäs till Brändö och Högholmen.
- Efter kraftiga protester från invånarna ändrades bussens rutt på nytt från årsskiftet till den nuvarande längs Elisabetsgatan och Norra kajen.
Mellin är styrelsemedlem i stadsdelsföreningen Brändöborna rf. Hon säger att så gott som alla hon talat med ogillar den nuvarande rutten. Inte heller hon själv har några höga tankar om förändringarna.
– Det är vansinne att åka ut till Blåbärslandet, säger Mellin.
När Helsingforsregionens trafik HRT lade om rutten i fjol blev Blåbärslandet den nya ändhållplatsen. Däremot åker bussen inte längre till Hertonäs där den tidigare ändhållplatsen fanns.
Trängsel på Elisabetsgatan
Buss 16 startar från Järnvägstorget med fyra passagerare ombord. Förutom Hbl och Anita Mellin sitter en ung kvinna i bussen.
Efter ett kvarts varv i rondellen i Kajsaniemi kommer bussen till Elisabetsgatan. Gatan är ett av många problem med den nya rutten, tycker Mellin.
– Tidigare åkte bussen till Mariegatan och kom aldrig hit, berättar hon.
Personbilar står parkerade på båda sidorna av Elisabetsgatan, och körbanan ser smal ut. Bussen klarar ändå den några kvarter långa kritiska sträckan utan problem. Mellin berättar att det är annat på vintern när snömassorna tvingar bilar att parkera ännu längre bort från trottarkanten. Om en spårvagn då kommer farande i motsatt riktning kan det bli riktigt trångt.
– Det blir kaos. Någon backar, någon tutar och någon skriker, säger Mellin.
Denna gång kan färden fortsätta utan problem och snart har bussen lämnat innerstaden bakom sig.
Guppar på Brändö
Bussen är snabbt framme på Brändö. Den viker av till Brändövägen och drar ner på farten i bostadsområdena. Höghus och tallar åker förbi när bussen tar sig fram på den slingriga vägen. Mellin pekar ut Finlands äldsta radhusområde Ribbingshof.
Strax därefter stiger den unga kvinnan, som suttit med från Järnvägstorget, av bussen. Det är första gången bussen stannar på en hållplats sedan den startade.
När bussen svänger till Svinhufvudsvägen på Brändö blir det verkligen trångt.
– Inte ens två personbilar kan mötas här, säger Mellin.
Hon har helt rätt och när bussen möter en personbil vid ett farthinder får personbilen vänta snällt vid vägkanten.
Busschauffören Jari Palsanen tycker rutten överlag är rätt så lätt att köra. Han irriterar sig dock på farthindren som ligger tätt på Brändö.
– Hela det här stället är gjort så att man måste köra långsamt, säger Palsanen och syftar på de smala gatorna och många kurvorna.
– De här studsarna är helt överflödiga, säger han om farthindren.
Palsanen berättar också att bussarna på linje 16 tidigare mötte varandra på just Svinhufvudsvägen. Chaufförerna löste problemet så att den ena bussen väntade i ena ändan av vägen tills den andra hade passerat. Tidtabellsändringar har senare gjort att bussarna nu för tiden möter varandra på annat håll.
En bro och många studsar senare kommer bussen fram till Blåbärslandet. Solen skiner och höstvinden bildar vågor ute på havet.
– På sommaren tar folk den här bussen när de ska till Högholmen, men inte åker någon dit sextiden på morgonen eller elva på kvällen, säger Anita Mellin.
Buss 16 kör samma rutt från klockan halv sex på morgonen till tjugo i tolv på kvällen.
– De sista människorna åker härifrån när Högholmen stänger. Vintertid är det kring klockan 18 och på sommaren kring klockan 20, berättar chaufför Palsanen.
Till allas förvåning stiger en medelålders kvinna in i bussen. Klockan är halv tolv på förmiddagen.
Bussen kommer utan större problem tillbaka till Järnvägstorget. Elisabetsgatan ser lika trång ut sedd från motsatt riktning och rondellen i Kajsaniemi verkar vara full av bilar. Under den 40 minuter långa resan har totalt elva passagerare suttit i bussen, Hbl och Anita Mellin inräknade.
Järnvägstorget är enligt Mellin ingen optimal ändstation för buss 16.
– Metron går också hit, så varför ska den här bussen göra det? undrar hon.
"Ingen optimal lösning"
Arttu Kuukankorpi på avdelningen för kollektivtrafikplanering vid HRT är mycket medveten om att det ofta är glest mellan passagerarna i buss 16.
– Det blir oundvikligen så inom kollektivtrafiken. Vissa linjer utnyttjas mindre än andra.
När rutterna för centrumbussarna lades om i fjol väckte det starka protester, men i dag får trafikplanerarna sällan feedback på Helsingforslinjerna. Enligt Kuukankorpi har folk överlag varit nöjda med de nya rutterna för bussarna 14, 18 och 39.
– Vi vet att det har varit en lyckad omläggning om passagerarmängderna ökar.
På linje 16 har passagerarmängderna minskat.
– Det var inte många passagerare på den tidigare rutten heller, och nu kör man en kortare sträcka.
Enligt Kuukankorpi är den tidigare rutten inte aktuell eftersom Högholmen vill ha en buss som går direkt från Järnvägstorget till djurparken, för att underlätta för turisterna.
– Linjen ska betjäna Högholmen och de södra delarna av Brändö. Vi vet att den här lösningen inte är optimal, och är öppna för idéer om någon kommer på ett bättre alternativ.