Demonstranterna i Kiev är segervissa
Ukraina gör historia – igen. Men risken för att demonstrationerna spiller över i våld är stor. Det kan innebära slutet för staten Ukraina, enligt bedömare.
KIEV Den första snön lägger sig över Kiev och det är revolution. Precis som för nio år sedan då ukrainarna slog världen med häpnad med den orange revolutionen. I dag står kampen mot samma ledare: Viktor Janukovytj. Med den skillnaden att han är Ukrainas lagligt valda president och att många bedömare anser att de här demonstrationerna i själva verket är större.
- Demonstranterna i Kiev kräver att Ukraina ska skriva på associationsavtalet med EU, som president Viktor Janukovytj lade på is förra veckan.
- Bedömningarna av hur många som är ute på Kievs gator varierar från 100 000 till över en miljon. Enligt statsvetaren Kost Bondarenko har över en miljon personer som flest demonstrerat på Kievs gator – fler än under orange revolutionen 2004–2005.
- Över tusen poliser och elitsoldater vaktar de offentliga byggnaderna i Kiev. Demonstranterna ockuperar stadshuset och en av de stora fackföreningarnas kontor.
- Janukovytj själv har åkt till Kina och fortsätter därifrån till Ryssland. Han återvänder troligen till Ukraina i slutet av veckan.
Just nu kontrolleras större delen av centrum i Kiev av demonstranterna som har draperat sig i ukrainska blågula flaggor och Europaflaggan. Frivilliga, väl påpälsade medelålders kvinnor delar ut smörgåsar, frukter och hett te.
Folk kommer bärande på stora lådor med kex. Den gigantiska julgranen på Självständighetstorget Majdan har avklätts sina grenar vilka nu tjänar som byggmaterial i talrika barrikader.
Demonstranterna har fått det psykologiska övertaget. Nu viker de inte en tum.
– Vi har intagit Majdan! Det är det enda som spelar någon roll, säger Volodymyr Lisyk som står vid oppositionspartiet Batkivsjtjynas tält tillsammans med sina kompisar från Novohrad-Volynskyj i västra Ukraina. Hbl intervjuar dem på ryska, de svarar på ukrainska.
En stor del av de EU-vänliga demonstranterna kommer från de ukrainsktalande västra delarna. Men också i centrala och östra Ukraina, där ryskan är majoritetsspråk, finns en stark opinion för europeisk integration.
– Jag röstade på Viktor Janukovytj uttryckligen därför att jag trodde att han skulle föra in Ukraina i EU. Det var hans valprogram. Han svek oss och nu skäms jag för min naivitet. Därför är jag här, säger Olga Skotjko (29), läkare från Poltava. Hon bär en traditionell ukrainsk blomsterkrans i håret.
– Jag är fullkomligt tvåspråkig och att jag står här har ingenting med negativa känslor mot Ryssland att göra. Vi har samma kulturella och historiska rötter. Men vi ukrainare vill inte hamna under Putinregimens inflytande, säger Olga Skotjko.
I ständig rörelse
Folkmassan rör sig ständigt mellan Majdan, presidentpalatset och regeringsbyggnaden som demonstranterna har blockerat för att hindra ministrarna från att komma till jobbet.
Slagorden "Ut med kåkfararen!" (Janukovytj som har två fängelsedomar) och "Ära Ukraina" skallar mellan husväggarna. Presidentpalatset bevakas av ett massivt uppbåd elitsoldater som kallades in efter att folkmassan försökte storma palatset natten till gårdagen. Många är oroliga för att provokatörer ska lyckas provocera fram ytterligare våld.
– Vi vill att de här demonstrationerna ska vara fredliga. Till varje pris måste vi undvika ytterligare våld, säger Pjotr Valinskij. Han är designer från Lviv i västra Ukraina och en av dem som försöker dirigera massorna med hjälp av en megafon.
Ingen ledare
I motsats till den orange revolutionen 2004 saknar den här revolutionen en ledare. Demonstranterna organiserar allt själva, från toaletter till bespisning.
– En av mina kompisar köpte 150 engångsregnrockar som han delade ut åt alla stackars frysande studenter, säger Anton Tselovalnik från Kiev.
Att det skulle bli en ny revolution var det få som hade trott. Tselovalnik, 33-årig småbarnsfar och utbildad arkitekt, säger att han var övertygad om att den orange revolutionen skulle bli hans sista.
– Den ledde inte till önskat resultat och besvikelsen var enorm. Efter det trodde ingen att det skulle vara möjligt att få ut folk på gatan längre. Själv var jag student och fri som fågeln, nu har jag anställning, barn, hund och bostad, men här står jag och demonstrerar i alla fall. Trots att det innebär vissa praktiska problem med tanke på jobbet och familjen. Nu måste vi driva den här saken till slut.
Våldet avgjorde
Janukovytjs stora misstag enligt samstämmiga bedömare var beslutet att skicka in elitsoldater mot demonstranterna natten till söndagen.
– De slog och misshandlade helt oskyldiga unga människor. Där gick gränsen. Nu har Janukovytj tre val – att avgå direkt, att skingra demonstrationerna med våld vilket i praktiken betyder inbördeskrig, eller att frivilligt begränsa sina egna fullmakter som president och sitta kvar fram till nästa presidentval 2015, säger statsvetaren Kost Bondarenko som leder tankesmedjan Institutet för ukrainsk politik i Lviv.
Om Janukovytj väljer att bruka våld betyder det slutet för staten Ukraina, enligt Bondarenko.
– Då splittras landet i två delar. Jag hoppas att det inte ska gå så.