Kommentar: En äkta högerman
I ekonomisk svåra tider, när nyheter om uppsägningar och konkurser duggar tätt och pessimismen bland investerare är utbredd har Jan Vapaavuori ingen lätt sits som näringsminister. Som extra bitter krydda kommer hanteringen av miljöskandalomsusade och krisdrabbade Talvivaara.
Vapaavuori har ändå goda förutsättningar att klara skärselden. Hans väg in i den politiska maktens kammare har varit törnbeströdd och det hela har antagligen inte varit lättare av att han haft sig själv att skylla. 1982 dömdes unge Jan till villkorligt fängelse för misshandel. Två år senare dömdes han till böter för delaktighet i stöld. 2001 var det färdigt igen, då dömdes han till saftiga böter och körförbud för rattfylleri.
Det lär ha varit Samlingspartiets talangscout Ben Zyscowicz som "hittade" Vapaavuori och såg till att han anställdes som riksdagsgruppens informationssekreterare. På det följde uppdrag som ministermedarbetare. När Vapaavuori 1995 blev justitieminister Sauli Niinistös specialmedarbetare läckte domarna från 1980-talet ut i offentligheten. Reaktionerna inom partiet var blandade. Vapaavuori tvingades lämna uppdraget som ministermedarbetare men fick i stället åter jobb av riksdagsgruppen.
Folkets dom var mild, i kommunalvalet 1996 valdes han in i Helsingfors stadsfullmäktige.
Inte heller rattfylleridomen låg honom i fatet i riksdagsvalet 2003. Med valsloganen "En äkta högerman" och en kampanj där han inte dolde sitt förflutna blev Vapaavuori invald från Helsingfors valkrets.
Vapaavuori hör till den handfull samlingspartister som nämns i spekulationerna om vem som ska bli Samlingspartiets nästa ordförande. Han har ministererfarenhet och inga fadäser finns i hans politiska historia. Den buttra framtoningen behöver inte vara ett minus, inte uppträdde ju Sauli Niinistö heller som någon solstråle precis. Ett längre minus för dagens Samlingsparti är stämpeln som högersinnad.