Bästa bröder
Petri Kumela, klassisk gitarr; Joonas Widenius, flamencogitarr; Emilia Aho, flamencodans och koreografi. Sellosalen 21.11.
Om Spanien förknippas med ett specifikt instrument är det definitivt gitarren. Nationalinstrumentet utvecklades ur den arabiska lutan och förekommer i många musikgenrer från folkmusik till klassiskt. Flamencosången idkades först utan ackompanjemang, först senare kom gitarren in i bilden, och utvecklades som soloinstrument i början av 1900-talet.
Gitarrduon Petri Kumela och Joonas Widenius erbjuder en intressant möjlighet att höra klassisk gitarr och flamencogitarr parallellt. Utan tävling sinsemellan, snarast i bäste broder-anda. Båda instrumenten har sin starka egenart. Den klassiska klingar lyriskt med rik färgskala, medan flamencogitarren dessutom är ett rent rytminstrument, med skarp attack och kraftiga högerhandstekniker. Tydligast kunde man lyssna till skillnaderna i de parallella malagueña-soloavsnitten.
Repertoaren var smakfullt sammanställd, även om jag kanske väntat mig att höra fler gitarrverk i original snarare än arrangemang av Granados och de Fallas orkesterverk. Den röda tråden var hur som helst tydlig, alla klassiska verk var starkt inspirerade av flamenco och folklore.
Duon framförde också låtar av legendariska flamencogitarrister som Sabicas och Niño Ricardo. Dagens flamencovärld är oerhört starkt influerad av stora gitarristnamn som Paco de Lucía, som fört instrumentet till en helt annan nivå än tidigare. Men det känns givande att emellanåt gå tillbaka i historien, och flera stilar kunde existera parallellt i högre utsträckning än de gör nu, speciellt på våra breddgrader. Steget till såväl folklore som klassisk musik känns mycket kortare i den äldre repertoaren. Även rytmisk musik fungerar solo, nyare flamencogitarrmusik är ofta väldigt bunden till komplicerad rytmik som kräver uppbackning av andra instrument.
Konserten var smakfullt kryddad med dansinslag signerade Emilia Aho. Visst blev de kvällens höjdpunkter, men ändå stal de inte gitarristernas show utan cirklade stiligt omkring herrarna (även rent sceniskt). Ahos musikaliska precision är behagligt bombsäker. Koreografierna kombinerade snyggt både kraftig flamenco med lite inslag av klassisk spansk dans och även några modernare rörelser. Schal och klänning med släp (bata de cola) satt helt rätt i denna estetik.