Bygga upp, riva ner
Den svenska konstnären Anastasia Ax har byggt en installation av begagnade kläder, böcker, gipsskivor och 1,4 ton gips på galleri Sinne. Under en performance kommer hon att rasera den, för att sedan omforma materialet till något nytt.
Ser du något positivt i aggression och destruktivitet?
Det handlar om att våga ta sönder och förändra, om att omfatta det faktum att allt kommer att brytas sönder och dö. Det finns mycket smärta i förändring och min performance är en personlig träning i att möta döden.
Vad känner du under en rasering?
När man bygger upp något blir man emotionellt knuten till det man skapar, till det som betyder något. Jag går in i ett alter ego och upplever lätthet, det är skönt att släppa taget. Förstörelsen är rolig för att det finns en så direkt kontakt med publiken.
Hurdan är ljudbilden?
Jag placerar kontaktmikrofoner, som ger ljud vid beröring, på skulpturerna och när jag slår och river uppstår en dialog mellan mig och verken. Samtidigt uppstår också en dialog mellan mig och ljudkonstnären Tommi Keränen.
Varför heter utställningen Exile Helsinki?
Scenbilden visar en bosättning, men man kunde också se den som ett naturlandskap med isflak. Jag vill transportera betraktaren till ett möjligt framtidsscenario, ett postapokalyptiskt landskap. Jag har gjort liknande projekt i Stockholm och Göteborg.
Har processen förändrats under de 3 till 4 år som du jobbat med att bygga upp och riva ner?
Det nya här är att det finns en längre utställningsperiod, så att man kan se verket i olika skeden. Vanligen brukar jag bara göra en kort performance.
Tidtabellen för de olika skedena finns på sinne.proartibus.fi.