Nyttosvenska och nöjessvenska
I dag på svenska dagen har Hbl intervjuat finskspråkiga finländare som haft antingen nytta eller nöje – eller både och – av svenskan. Så här kom svenskan in i deras liv.
Sirpa Kähkönen
författare
Jag lärde mig svenska i skolan i Kuopio, i slutet av sjuttiotalet. Jag är uppvuxen i vänsterintellektuella kretsar där det var självklart att man skulle vara öppen för språk och olika sorters människor. Jag blev lite chockad senare i livet när jag insåg att alla inte har den inställningen.
Min morfar och mormor såg språken som ett sätt att bryta sig loss från trånga kretsar. Jag tyckte genast om svenskan. Vi var faktiskt en liten grupp flickor i högstadiet i Kuopio som hade för vana att fira svenska dagen, eftersom ingen annan gjorde det. Vi samlades på eftermiddagen och åt bakelser, och en gång köpte vi gulblårandiga marimekkosockor till vår svensklärarinna. Det var uppskattat tror jag.
Senare skickades jag på ett stipendium till Kalmar och så småningom började jag studera historia på svenska i Helsingfors, eftersom jag fått höra att man hade en ganska fri inställning till ämnet, att man till exempel kunde studera idéhistoria. Jag deltog i studentlivet, och våra föreläsare Rainer Knapas och Henry Rask var mycket viktiga för min språkutveckling. Henrys inställning var att också finskspråkiga elever skulle delta i diskussionerna på svenska. Det var befriande, för om man byter till finska blir man på sätt och vis underlägsen i diskussionen. Det är också alltid lite sårande när finlandssvenskar byter till finska.
Mitt favoritord är junigryningen, ett mycket fint ord. Det hittade jag i en av Bo Carpelans dikter en gång."
Otto Talvio
rockjournalist:
Jag skulle säga att jag lärde mig svenska i skolan. Men det behövdes också en egen entusiasm, annars skulle det inte ha blivit någonting. Svenskan fanns alltid i bakgrunden eftersom min farmor är svenskspråkig. Hon pratade inte svenska med oss, men det var självklart för mig att man skulle lära sig språket. Jag ville på sätt och vis hålla någonting av min farmors kulturarv vid liv.
Sen började vi resa till Sverige ganska mycket med mina vänner och träffade en massa intressanta typer där. Då blev språket mycket mera för mig än bara ett sätt att kommunicera med Svenskfinland. Jag upptäckte den rikssvenska populärkulturen och rockjournalistiken, med journalister som Andres Lokko och många fler. Jag firar svenska dagen genom att stanna hemma och lyssnar på Jan Johanssons skiva Jazz på svenska.
Mitt favoritord är lagom, ett roligt ord som på sätt och vis innehåller en hel livsideologi. Det är ju något av en svensk kliché. Själv är jag inte särskilt lagom i min livsstil."
Timo Ernamo
förlagsredaktör
Det viktigaste var skolan, men jag har också lärt mig svenska via släkt i Sverige och Danmark. När jag var liten reste vi mycket omkring i Skandinavien, och jag hörde de olika skandinaviska språken. Min pappa var tvåspråkig och gick i svensk skola i Helsingfors. Men det var redan 1916! Kronohagens skola var hans närskola. Han talade perfekt tyska också.
När jag jobbade på universitetet rostade min svenska lite, men den blev bättre när jag kom in i förlagsbranschen. På Johnny Kniga (förlaget) har jag i praktiken hand om den nordiska litteraturen eftersom jag är den enda av oss som pratar svenska.
Mitt favoritord är bamse, och nu tänker jag inte på seriefiguren utan på mat, en ’bamsekorv’ är en sorts hot dog som man får i gatukök i Stockholm."
Sanna Kiiski
tv-kändis och privatföretagare
"Jag är född i Kotka men min farmor kom från Estland. Våra estniska släktingar bor i Sverige och talar estniska och svenska. När jag var tretton åkte jag till Göteborg för att lära mig svenska på sommarlovet.
Jag fick rådet att läsa svenska tidningar. Det var mycket roligare och lättare att lära sig än i skolan. Jag prenumererar fortfarande på Se & Hör och Hänt Extra och vet allt om svenska kändisar. Jag har bland annat intervjuat Per Gessle på svenska. Intervjuerna blir bättre än om vi talar engelska med varandra.
Senast i dag upptäckte jag hur lätt det är att förstå tyska för den som kan svenska – även om man inte alls läst tyska.
Min man är israel och våra barn lär sig hebreiska. Varför, undrar somliga. Men inget språk är onödigt. Barnen är under tre, men vi har redan börjat med svenskan, de ser Mumin på svenska.
Svenska dagen "firar" jag med att läsa färska numret av Hänt Extra. Mina favorituttryck på svenska är fredagsmys och full rulle. När man har två barn, ett på väg och tre företag, då har man full rulle, det säger precis vad det är frågan om!"
Anna Perho
programledare och tv-producent
"Jag kommer från den lilla helfinska byn Ypäjä, nära Forssa. Året jag gick i sexan återvände en familj hem till Finland från Eskilstuna. De hade en flicka som var två år äldre än jag och den coolaste jag någonsin träffat. Hon talade dålig finska, men vi hängde ihop och jag blev intresserad av att lära mig svenska. Jag bytte till exempel ut Hevoshullu mot Min Häst.
Efter gymnasiet fick jag för mig att bli hästhandlare och sökte in till Högre svenska lantbruksläroverket i Åbo för att samtidigt förbättra min svenska. Jag fortsatte på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Om jag hade någon nytta av det vet jag inte, men jag lärde mig svenska och det var bra.
Jag har alltid följt noga med svenska medier, och jag skulle nästan vilja vara svensk, fast det får man förstås inte säga. På tv har jag ibland haft nytta av att kunna tala svenska med kolleger i Sverige, men mest har jag haft mycket nöje av att kunna svenska.
Jag har en del finlandssvenska kompisar, men de slår alltid ändå helst över till finska. Därför kommer jag alltför sällan åt att tala svenska. Ett roligt svenskt uttryck är "Hääääärligt!" Svenskarna är så positiva så det nästan är lite komiskt."