Någon ljuger om mobbning på Finansministeriet
Högsta domstolen behandlade i går den misstänkta mobbningen på Finansministeriet. Att någondera parten ljuger grovt är uppenbart.
Tingsrätten dömde 2010 staten att betala 118 000 euro i skadestånd till en tidigare biträdande controller som mobbades så svårt att hon efter bara ett halvt år hade frysts ut från Finansministeriet av sin chef.
Hovrätten fann 2012 inga bevis för att mobbning förekommit utan friade staten från skadestånd och ålade i stället offret att ersätta statens rättegångskostnader.
Nu är det Högsta domstolens sak att avgöra målet. Fem manliga ledamöter i HD lyssnade under ordförande Gustav Bygglins ledning på de båda inblandade kvinnornas diametralt motstridiga versioner.
Först ute var den biträdande controllern som berättade hur hon och hennes make hade fina tjänster i Bryssel när hon uppvaktades av en chef på Finansministeriet som uppmanade henne att söka den nya tjänsten.
Familjen flyttade hem, men drömjobbet blev snabbt till en mardröm.
– Problemen började med löneförhandlingarna. Jag hade lovats en bestämd löneklass, men min nya chef sade att jag måste ha betydligt lägre lön än hon. Jag protesterade, utan framgång. Efter det talade chefen inte till mig på en vecka.
– Mycket snabbt skulle arbetsordningen förnyas. Och plötsligt insåg jag att chefen tagit alla mina arbetsuppgifter ifrån mig. Jag hade anställts som jurist för att ansvara för lagstiftningsärenden, men nu stod det i arbetsordningen bara att jag som biträdande controller skulle bistå min chef.
Efter det försvann arbetsuppgifterna helt, vittnade kvinnan.
– Jag satt sysslolös i mitt rum. Det enda uppdrag jag fick var att arrangera kaffeserveringen vid möten, men inte ens det kunde jag göra efter att chefen fråntog mig rätten att beställa kaffe.
Också utvecklingssamtalet tog snabbt en obehaglig vändning, berättade kvinnan.
– Chefen sade: "Du kan ingenting, du gör fel hela tiden och du högaktar inte mig". Jag invände att det enda jag vill göra är arbeta.
Tre timmars lön
Konflikten kulminerade då biträdande controllern tillbringade en eftermiddag med att lyssna till jämställdhetsminister Stefan Wallins tal på kvinnodagen.
– Nästa dag meddelade chefen att man drar av tre timmars lön för att jag olovligt varit borta från kontoret.
I det skedet tog kvinnan kontakt med två förmän och bad om hjälp. De avvisade henne och försäkrade att chefen hade deras fulla förtroende. Efter ett drygt halvår sjukskrevs hon. Och när hon erbjöds en professur på det amerikanska universitetet i Kairo antog hon budet och sade upp sig.
På grund av oroligheterna i Egypten återvände kvinnan efter två år till Finland, hon arbetar nu som professor i Åbo.
Inte en blick
En iskall vind gick genom rättssalen när den tidigare chefen som nu är finansieringsdirektör på ett stort universitet trädde in i rättssalen. Hon bevärdigade inte motparten med en blick.
Chefen ansåg att den biträdande controllern hade gott om arbete med lagstiftningsfrågor, EU-ärenden och remissutlåtanden.
– Ingen frös ut henne, det var hon själv som i motsats till oss andra alltid höll dörren stängd och som inte deltog i våra gemensamma kaffestunder.
Enligt chefen var ett stort problem att den nya biträdande controllerns juridiska kunskaper var otillräckliga.
– Vi fick hela tiden klagomål på att det hon gjorde inte dög.
Beskyllningarna om mobbning fick chefen höra om av sina egna förmän.
– Själv hade jag länge försökt få till stånd ett möte för att tala ut om arbetsfördelningen och om alla klagomål jag hade fått. Men hon hade aldrig tid för ett möte med mig. I stället hade hon tid med mängder av tillställningar utanför huset. Det är bakgrunden till att jag drog bort tre timmars lön för kvinnodagsfirandet, har man inte tid med möten med sin chef ska kan inte gå på sådana tillställningar.
En av domarna undrade hur det är möjligt att en chef inte lyckas ordna ett möte med en underlydande.
– Jag bestämde att mötet skulle hållas en bestämd dag. Men då sjukskrev hon sig.
I dag hör HD vittnen. Sedan gäller det för domstolen att bestämma vilkendera parten man tror på. Trots att bägge parter är skyldiga att tala sanning är det uppenbart att någondera ljuger grovt.