"Svenskan hotas inte av metropolförvaltningen"
Metropolförvaltningen kan öppna nya möjligheter för den svenska servicen. Om en månad ska Kommunförbundets utredare Marcus Henricsson lägga fram sitt förslag för hur det ska gå till. Minister Carl Haglund vill tona ner farhågorna om att närservicen på svenska är hotad.
Sverker Norrback och Per-Erik Lönnfors kommer till Munksnäs hälsostation i Helsingfors för att få vård på svenska. I Helsingfors har man koncentrerat den svenska hälsovården till tre hälsostationer och bland herrarna finns en viss oro för att tjänsterna på svenska krymper i framtiden.
– Än så länge är jag nöjd men till exempel laboratorietjänsten har försvunnit härifrån, säger Lönnfors.
Oron för att den svenska närservicen drabbas av den nya metropolförvaltningen har väckt debatt också bland politiker. Esbo-SFP:aren Ulf Johansson har på Hbl:s insändarsidor förfasat sig över hur det ska gå med den svenska servicen i en metropolförvaltning. Också i Kyrkslätt och Grankulla finns oroade beslutsfattare. För tillfället håller Kommunförbundets utredare Marcus Henricsson, känd på kommunfältet som tidigare både kommun- och stadsdirektör, på med ett förslag om hur service på svenska ska tryggas och organiseras i metropolen. Arbetet ska vara klart om en månad.
– Nu har vi ett gyllene tillfälle att skapa redskap för hur vi kan få bättre service på svenska. Ingen kan garantera att servicen förbättras, men det gäller att vända på alla stenar för att på sikt trygga en god service på svenska, säger Henricsson.
- Kommunförbundet har beställt en konsultutredning av Marcus Henricsson om hur metropolmodellen ska garantera en god svenska. I uppdraget ingår att formulera ett utkast till lagparagrafer som kan tas med i metropollagstiftningen.
- Regeringen fattade i slutet av augusti ett beslut om en metropolförvaltning i huvudstadsregionen. De 14 kommuner som skulle ingå är Esbo, Vanda, Helsingfors, Grankulla, Kyrkslätt, Sibbo, Vichtis, Kervo, Tusby, Hyvinge, Nurmijärvi, Mäntsälä, Borgnäs och Träskända.
- Ett metropolfullmäktige skulle fatta beslut om frågor kring markplanering, bostadspolitik och trafik. Det är ännu oklart om metropolförvaltningen också sköter social- och hälsovården. Metropolfullmäktige skulle vara direktvalt och anses förbättra den demokratiska insynen.
- Två olika statliga arbetsgrupper har tillsatts. Den som har hand om social- och hälsovårdsfrågan har tid till årets slut att ta ställning till det svenska perspektivet, medan gruppen som behandlar markplanering, bostadspolitik och trafik har tid fram till slutet av september 2014.
- Utöver frågor kring markplanering, bostadspolitik och trafik kan de svenskspråkiga påverkas av förändringar främst inom vården men också kultur och utbildning.
I metropolområdet bor i dag drygt 80 000 svenskspråkiga invånare, eller nästan 30 procent av landets svenskspråkiga befolkning. Utmaningen är att de bor utspridda på ett stort område.
– Det är en så stor grupp att man kan skapa ett gemensamt servicesystem för hela den gruppen och erbjuda sådant på svenska som inte nu är möjligt. Det här kräver att beslutsfattarna ser över den egna kommungränsen och ser regionen i helhet, säger Henricsson.
Valfrihet
När det gäller metropolförvaltningens roll ser Henricsson tre möjligheter: att metropolen själv är en serviceproducent med egen organisation, blir en upphandlingsorganisation eller att man enligt svensk modell inför en valfrihet mellan offentlig och privat service. Det sistnämnda exemplet, som påminner om systemet med servicesedlar, är den modell Henricsson ser som den vettigaste.
– Metropolförvaltningen skulle inte vara en serviceproducent utan vara den som övervakar och fastställer kriterierna för servicen. Metropolförvaltningen bestämmer också vad vården ska kosta. I praktiken skulle det ändå vara kommunerna som en lång tid framöver sköter vården.
Helsingfors, Vanda och Esbo har i dag svårt att ge service på svenska med skräckexempel inom äldreomsorgen, medan servicen fungerar i kranskommunerna Kyrkslätt, Sibbo och Grankulla. Finns det en risk för att metropolförvaltningen innebär en försämring för dem som nu erbjuder en god vård på svenska?
– Jag förstår oron som finns och den måste tas på allvar. De modeller vi tittat på baserar sig på valfrihet. Man kan räkna med att invånarna också i fortsättningen väljer service så nära hemmet som möjligt.
Kan man då garantera att närservicen finns kvar?
– Man måste fråga sig vilka alternativen är. Kommunerna kommer inte i framtiden ha resurser att upprätthålla den nuvarande servicestrukturen eller bygga ut den svenska servicen. Vi behöver en gemensam lösning för svensk service i metropolområdet.
Enligt Henricsson förbättras den svenska servicen i sin helhet i området.
– En viktig poäng i debatten är att en metropolförvaltning inte nödvändigtvis betyder att kommunen fråntas sitt ansvar eller att det blir större förändringar i sättet på hur servicen produceras. Med en effektivering får vi en någorlunda jämn service oberoende av var man bor.
På samma sätt som fallet är med hälsovårdscentralerna som koncentrerats i Helsingfors kan specialgrupper som psykvård, talterapi och barnskydd – där svensk service i dag är svår att få – koncentreras till vissa geografiska punkter för att kunna erbjuda en sammanhängande servicekedja på svenska.
– Servicen för specialgrupper kan också ligga utanför kommunen. Utvecklingen går mot det hur vi än organiserar det hela. En kommun som i dag erbjuder god service kommer att kunna hävda sig och locka invånare från hela metropolen. Det tycker jag kritikerna har missat, säger Henricsson.
Metropolförvaltningen ska enligt regeringens färska beslut bestämma om frågor som berör markplanering, bostadspolitik och trafik, eventuellt också miljö, näringsliv och verka mot segregering. Om den också ska sköta social- och hälsovården är ännu oklart, men ändå talar Henricsson mest om servicen kring vården. Om inte social- och hälsovården tas med lär det bli en skild organisation för metropolfrågan. Då föreslår Kommunförbundet att ett skilt svenskt organ eller en nämnd skulle övervaka de svenska frågorna.
– Metropolförvaltningen ska kunna ha en roll som kvalitetskontrollant på svenska även om den inte skulle ha det på finska, säger Henricsson.
Minister Carl Haglund (SFP) förstår oron över att närservicen försvinner men tror inte på en försämring.
– Nu finns det en möjlighet att försöka trygga vården på svenska. Jag vill inte förminska oron men den politiska målsättningen är inte att försämra läget. Metropolförvaltningen ska inte organisera utan koordinera servicen så att klient och serviceutbud möts. Närservicen ska absolut inte försämras och syftet är inte att montera ned hälsostationerna, poängterar Haglund.
På områden där det finns svensk primärvård ska vården inte koncentreras utom när det handlar om specialgrupper.
– Om du till exempel bor i Sibbo och får remiss till en öronläkare och du vill ha betjäning på svenska ska din läkare kunna berätta för dig var den närmaste svenskspråkiga specialisten finns. Du får alltså välja om du åker längre bort efter en svensk specialistläkare eller väljer en finsk som finns närmare, säger Haglund.
Om det visar sig att Henricssons förslag inte är lyckat, fortsätter allt enligt Haglund som förr.
– Det blir alltså inte sämre än nuläget.