"Måste man ha problem för att få en bostad?"
25-åriga Olga trodde aldrig hon skulle hamna i den situation där hon nu befinner sig. Hon är ensamstående mamma till Dimitri, snart 2, utan jobb och utan fast bostad. – Måste jag skaffa mig större problem för att få en bostad? undrar hon.
De senaste två åren har Olga flyttat sju gånger.
I början tog hon sina saker med sig vid varje flytt, eller magasinerade dem om hon flyttade in hos sin mamma i Åbo.
Nu är det mesta sålt. Kvar finns ett köksbord och Dimitris leksaker, förutom de rent personliga ägodelarna.
Olga är utbildad frisör och hon säger att arbetsmarknaden är bra, det skulle gå lätt att få ett jobb. Olga säger också att hon är van vid att arbeta och göra rätt för sig. Några skulder har hon inte.
Men utan fast bostad kan hon inte söka daghemsplats för Dimitri, utan dagvård kan hon inte jobba, utan jobb kan hon inte betala för en hyresbostad.
– Jag har ansökt om hyresbostad hos alla tänkbara instanser, men alla säger bara att jag ska ha tålamod. Hur länge då? undrar hon.
Det är mer än 20 år sedan Olga flyttade till Finland med sin familj. Länge bodde hon liksom sin mamma i Åbo, men flyttade till huvudstadsregionen för att bilda familj och hitta jobb. Hon träffade Dimitris far och flyttade ihop med honom. Förhållandet sprack ändå första gången redan strax innan sonen skulle födas.
– En besvärlig svärmor som lade sig i allt, förklarar Olga.
Tillfälligt ett år
Sedan juni i år bor Olga och Dimitri i en av Helsingfors stads tillfälliga familjebostäder, granne med ett vårdhem för missbrukare. Olga berättar att hon först var förskräckt, men att det hela gått bra. Låsta dörrar och vakter garanterar tryggheten.
Boendet är tänkt som tillfälligt, men det första kontraktet på sex månader ska precis förlängas med sex månader till. Ett år är ändå maximitiden i familjebostaden, sedan både vill och måste Olga hitta en hyresbostad.
– Jag är redo att flytta till vilken del av staden som helst, men jag får bara hela tiden höra att det råder brist på små bostäder, säger hon.
Olga berättar om vänner och bekanta som bott med våldsamma män eller missbrukare och som fått bostad på kort varsel. Hon frågar sig om man verkligen måste ha sociala problem för att få någonstans att bo.
Hon tror att hennes situation krånglats till bland annat för att omsättningen på socialarbetare är så stor. Fem olika socialarbetare har jobbat med henne och Dimitri och varje gång känns det som att börja om från början, tycker hon.
Trots allt är Olga optimist och tror att det ska ordna sig för henne och sonen.
– Det känns konstigt att det kan bli så här i ett välfärdsland som Finland. Myndigheterna behöver ett hjärta, säger hon.