Journalistens vedermödor

Per Sandström

Jag klickar på översta länken och läser att rakning inte rekommenderas då det kan ge akne. Helvete, tänker jag och kryssar i rutan, men hallå vad gör man inte för konsten?

Hemma i lägenheten slås jag av tanken: Är även håret under armarna en del av överkroppen? Jag sms:ar Riina Laine som ska måla mig. Hon svarar snabbt och mina farhågor besannas. Först höger armhåla, sedan vänster. Det första jag märker är hur det börjar svida.

Dagen därpå när jag börjat bli målad frågar jag hur jag får av mig färgen. Svaret är att jag måste löddra noggrant innan jag ställer mig i duschen, annars kommer det bli ett helsike. När vi är klara vill fotografen Cata Portin att vi går ut och tar några bilder till, eftersom min målning skulle passa bra till höstfärgerna.

Jag sätter på mig min rock och följer vackert med. På plats förväntas jag lägga mig i den fuktiga lövhögen. Cata säger: Försök att se lite mer avspänd ut. Lätt för dig att säga, tänker jag.

Att hamna i konstiga situationer är en del av den journalistiska vardagen. Den ena dagen är inte den andra lik. Under mina fem år har jag kastat mig från ämne till ämne, och lärt mig en massa. En av de främsta lärdomarna är: ska jobbet bli bra, då är det bättre att lägga sig bland de fuktiga löven än att vägra.