Sagans magi förför eleverna
I Hangö satsar man på läsning på alla fronter. Special- biblioteksfunktionär Agneta Möller-Salmela kämpar idogt och entusiastiskt för att barnen och eleverna skall upptäcka läsandet.
Vi stiger in i hennes upplevelserum i biblioteket. Det är mörkt, endast stjärnhimlen lyser och mjuka toner frammanar en känsla av tidlöshet. När ögonen vant sig stiger ett sagoslott och en skog fram. På en hylla står några flaskor i olika färger med spännande innehåll.
Vad sägs om Den eviga visdomens flaska, Lyckoflaskan, Livets härligheter eller Stön–ledsamheternas flaska.
– Man kan behöva bli lite styrkt och ta av vad man behöver innan man igen går ut i världen härifrån, säger Agneta Möller-Salmela.
I närmare tio år har hon berättat sagor för elever och barn på biblio-teket. I och med att erfarenheten vuxit har hon blivit allt mer systematisk och jobbar på ett allt vidare fält. I fjol fick hon ett arbetsstipendium från Svenska Kulturfonden, vilket förde henne ut till hela landet där hon i skolor, på bibliotek och föräldramöten talat om vikten av att läsa.
Nu fördelar hon tiden med att dels resa runt, dels ta emot grupper från alla skolor och daghem i Hangö i upplevelserummet. Där får de en gång per månad lyssna till olika muntliga berättelser anpassade för deras ålder.
Klassiker
– I år är temat dels klassiska sagor, dels tolerans. Allt händer antingen ovanför stjärnorna eller under och det här rummet skall upplevas som heligt, säger Agneta Möller-Salmela.
Tre sagor hinner hon med på en timme.
– Det finns inga genvägar. Man blir läsare då man har blivit läst för och har många goda möten med böcker, säger Agneta Möller-Salmela, som anser att ett barn bör ha hört 3 000 sagor innan det börjar skolan. Det blir inte mera än tre per dag!
Föräldrarna är alltså i nyckelposition.
– Läsandet är en långsam och tyst aktivitet. Det gäller att återta herraväldet från datorerna, sätta gränser. Om barnet läser en halv timme får det också spela på datorn en halv timme. Men det skall börja med läsandet, säger hon.
Tassen i kassen
I år riktar sig Agneta Möller-Salmela till förskolebarnens föräldrar med ett nytt projekt, kallat Tassen i bokkassen. I kassen finns tre bilderböcker, en faktabok och en kapitelbok. Dessutom finns det ett läshäfte där föräldrarna skriver vad de och barnet tyckte om böckerna.
När de läst färdigt får de en ny kasse och dessutom en hälsning i läshäftet från en familj som haft kassen tidigare.
Hon uppmuntrar föräldrarna att tillsammans med barnen besöka biblioteket och tycker att daghemspersonalen verkligen borde satsa på läsandet.
– Barnen skall inte ha tråkigt och somna av sagorna, det inspirerar ingen. Då man läser måste man vara förberedd. Man bör ha övat, valt sin bok med omsorg, ban bör kunna texten så att man till exempel håller pauser på rätt ställe och framför allt bör man komma över sin blygsel inför kollegerna, det vill säga våga leva sig in i berättelsen.
Men hon inser att alla inte är duktiga på att berätta.
– Vi borde få läsinspiratörer till skolor och bibliotek. Tänk om man kunde anställa en del av de många frilansskådespelare som finns.
Att eleverna läser mindre än förut märker Agneta Möller-Salmela på att en del, i synnerhet pojkar, har svårt att skapa egna bilder i huvudet då de hör en saga.
– Språket har blivit så torftigt och jag undrar om man kan tänka utan språk? Pojkar ibland har svårt att hitta böcker som intresserar dem i bibliotekshyllorna och de behöver hjälp med att bli inspirerade.
Samarbetsprojektet med Centralskolan i Hangö, som nu går in på sitt tredje år är hon mycket stolt över.
– Vi kallar det för Hangömodellen och sprider den gärna.